95 brudgummen främste manlige deltagaren i brudföljetd** Ordet, som synes motsvara Östgötalagens foruistaman anses karaktärisera funktionären i fråga som ’en man, som hade att göra med tillredelserna till brollopp’d^ Måhända har den isländske homilieförfattaren gripit till en term från de inhemska bröllopssedernas område, liksom han återgivit den latinska textens architriclinus med det starkt nationellt färgade, men i denna användning ej särdeles lyckliga qndvegismadr. På ett par ställen i de svenska lagarnas bröllopsstadganden omtalas repohion^^ vare sig därmed särskilt åsyftas deras befattning med bröllopstillrustningen eller i allmänhet deras »uppsikt öfver hushållning eller landtbruk»d^ Hit höra vidare Västgötalagens reposuen, ’fogde, hufvuddräng’,^*’ som även förekommer i fornsvenskan utanför lagspråket,^’ och de svenska dialekternas re-de;[^], ’matlagerska, tillrederska vid bröllop och gästabud’,^® motsvarande det norska reiddeigja, reidekona i liknande betydelsed^ Det ord fno. reipa f., fsv. repa f., varmed de flesta av dessa beteckningar torde vara sammansatta, ansluter sig till ett i infinitiven likalydande verb, vilket som kausativum till ri<5a, ripa har grundbetydelsen att sätta något i den rörelse, som betecknas med det senare verbet, därpå ’komma någon el. något att rida’, ’göra i ordning för ritt eller i allmänhet för färd’, ’utrusta’, ’utreda’, ’utbetala’ m.m. Substantivet rei^a, repa uttrycker som nomen actionis samma betydelser och kan även från själva handlingen övergå att beteckna det, som utredes, utrustas o.s.v,^® Ur grundbetydelsen har även utvecklat sig en allmännare ’förrättning, som åligger någon som plikt’, ’åliggande’, ’syssla’,^^ somi lagspråket, liksomi urkunder och även i annan I VmL GB 2: Nw ar bryllöp bruggit man repir brudfard sina. pat ar förste, brudgumi. annur brud. pripi brudsata. fiarp repumam (o: fiarpi repuman). famte satte oc siwnde brudkalla. passum aru halgh bion. ögLv^:B. ScHLYTER i Glossar. till Västmannalagen samt i Ordb. s.v. Schlyter torde gå för långt, då han i det förra glossariet tillägger ’kock’. Kocken var väl i gammal tid vanligen träl. Redomannens förekomst bland »helghjonen» i brudföljet visar att han måste vara en fri man, snarast någon av brudgummens fränder eller vänner, vilken som ett hedersuppdrag åtagit sig övervakningen av de materiella bröllopstillrustningarna. UL ^B II § 1, HL ^B II § 1, n. 60. Schlyter, Ordb. s.v. Schlyter i Gloss, t. U.L. s.v. II VGL bB XXXVI. Schlyter i Gloss, t. VgL o. Ordb. s.v. SÖDERWALL, J. E. Rietz, Sv. Dial. Lexik., s. 528. 1. Aasen. Exempelvis i det av Fritzner s.v. 1 ur Snorres Edda anförda vist ok ok gli reiöa, er til veizlunnar purfti. Se Fritzner, Ordb. s.v. 2)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=