93 långt denna under handelsfärden är tillämplig, drager den slutsatsen, att skeppet, i organisatoriskt hänseende, är en köpstad i smått. Snarare torde kunna sägas, att skeppet är ett rättssamfund av alldeles säregen art, ett sjörättsligt samfund, vars organisation framvuxit ur sjölivets särskilda krav. Vid de olika leden i denna organisation kunna knytas befogenheter som äga sin motsvarighet hos led i stadssamfundets organisation, utan att därför själva organisationsleden i det ena samfundet behöva uppfattas som från det andra hämtade kopior. »Håsätarna» äro icke en sekundär stadsmenighet därför att de vid bötesfördelningen »taga den rätt som byamännen taga i köpstad». »Redomännen» äro icke en sekundär »gjaldkeri», därför att de delvis utöva samma befogenhet, som i köpstaden åligger denne, än mindre sekundära fjärdingshövdingar i sekundära stadsfjärdingar, om vilkas tillvaro i Nidaros’ samtida stadsförfattning vi till på köpet intet veta. Styremannen tager, utom när pegngildi skall utgå, den rätt, som konungen tager i köpstad. Han är icke därför en konung, fastän han väl kan sägas å skeppet företräda konungens rum. Men det bör väl märkas, att han på skeppet företräder konungen på ett helt annat sätt än »gjaldkerin», den kunglige fogden i köpstaden, vilket man borde vänta, om skeppsförfattningen varit en kopia av stadsförfattningen. Fastmer intager han, på det enda undantaget när, samma ställning till skeppssamfundet som konungen själv intager till varje rättssamfund i sitt rike, i stad och på land. Liksom konungens egen straffexekution till landsfridens värn är en yttersta utväg, som beträdes först då den makt, varöver hans tjänstemän, vare sig lendrmenn eller årmenn eller gjaldkerar förfoga, visat sig otillräcklig, så förbjudes styremannen att äventyra sin högsta befälsauktoritet genom personliga inskridanden i oträngt mål. Först då trotset mot den normala exekutionen blivit så svårt, att skeppsfridens bestånd står på spel, äger styremannen själv sätta sig i spetsen för förfarandet med samma krav på hela skeppsfolkets biträde som konungen i liknande fall har gentemot alla sina undersåtar så långt han vill och måste påkalla deras tjänst. I styremannens ställning ligger nyckeln till redomännens. De äro närmast att uppfatta som hans underordnade tjänstemän, alldeles som de kungliga sysslomännen av olika slag äro konungens. I sina befogenheter som offentliga åklagare och exekutorer kunna de visserligen jämföras med en gjaldkeri i en köpstad. Men skeppslivets egendomliga villkor har gestaltat deras ämbete på ett sätt, som ej har någon direkt motsvarighet i andra samfund. Vi se dem förlagda i var sitt skeppsrum som ett slags »logementsbefälhavare» med »väbelsmyndighet», var och en inom sitt begränsade område, för att begagna uttryck ur den moderna militärorganisationens terminologi. Man torde ha rätt att antaga, att de även rent navigatoriskt äro att uppfatta som styremannens underbefälhavare. I denna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=