92 i en rad italienska och tyska städer ^ ävensom i några engelska.'* I Slesvigs äldre stadsrätt, som möjligen härrör från tiden omkring 1200 och i varje fall ej torde vara mycket yngre,® omtalas en indelning i distrikt, som betecknas med termen retekning.^ På motsvarande ställe i lagens lågtyska redaktion från 1300-talet har inskjutits det danska ordet fiarthingJ Med anledning härav har man antagit att indelningen i »riekningar» redan från början varit en fjärdingsindelning och satt den i samband med de seniores quatuor de civitate, som omtalas på ett ställe i den äldre redaktionen. Även i andra danska städer har en fjärdingsindelning funnits.® Från Sverige är företeelsen tidigast uppvisad i Linköping, där »fjärdingsmän» omtalas 1309 och »fjärdingshövdingar» 1345. I Magnus Erikssons stadslag föreskrives fjärdingsindelning med fjärdingshövdingar som allmän regel; organisationen är emellertid här begränsad till brandväsendets område. Ett försök att förklara »redomännen» på denna väg stöter emellertid på den svårigheten, att den äldre norska bjarkeyjarrätten icke med ett ord omtalar vare sig några stadsfjärdingar eller något fyrtal av ämbeten eller förtroendeuppdrag, som kunde antyda tillvaron av dylika. Först i Magnus Lagabötes stadslag uppträder en fjärdingsindelning; några ämbetsmän, som förestå fjärdingarna, omtalas emellertid icke, och deras tillvaro är åtminstone hittills icke uppvisad i andra källor. Även om man ägde rätt till den förmodan att fjärdingsindelningen i Bergen, på vars tidigare stadsrätt konung Magnus’ allmänna stadslag anses i väsentlig mån bygga, vore av gammalt datum och att här rent av förekommit därmed sammanhörande ämbeten, kunde därav för ingen del följa, att det samma varit fallet i Nidaros, i vars gamla stadsrätt stadgandet om ’redomännen’ ingår. I själva verket föreligga bestämda skäl att söka redomannainstitutionens förklaring på annat håll. Redomännen skola enligt vårt stadgande å skeppet handhava alla mål, som i köpstaden skötas av »gjaldkerin», varmed tydligen menas, att de skola utöva den åtalsmakt och den politimyndighet, som i staden tillkommer denne kunglige ämbetsman. Denna regel talar direkt emot antagandet att de skulle motsvara någon fyrmannainstitution inom stadsförfattningen, överhuvudtaget torde man vara på oriktigt spår, om man därav, att skeppet är ett rättssamfund, som dömer efter bjarkeyarrätt, så * G. L. v. Maurer, G. Bolin, Hegel, Städte und Gilden. ® P. J. Jorgensen, ® A. ScHUCKS påstående (Studier rör. d. sv. stadsväsendets uppk. o. äldsta utv.) om fjärdingsdelning i Vä är oriktig (jfr E. Arup, Leding og ledingskat i det 13. aarhundrede, [Dansk] Hist. Tidsskrift R. 8, Bd 5, s. 225 f.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=