Kap. 3. Ledungsfjärdingar Ännu återstår ett märkligt drag oförklarat i den gamla farmannalagens jurisdiktionsregler. »Alla rättegångsmål äga ’redomännen’ utföra». Vilka äro ’redomännen’? Härpå svarar Bjarkeyjarrätten i ett stadgande, som omedelbart föregår det, från vilket vår undersökning utgick, och svaret gives i den ålderdomliga formen av lagsaga: Bj. IV172. Hvarir raiÖu menn ero. pair ero fiorir raiön mcnn. er ek vil yör til sagia. 7Ein sa er hvilir i stamne. a stiornborÖa framme. En annar i hoHuH bita rumi. framme a bacborSa. En sa er hinn priÖi er hvilir i stamne aftr nest styrimanne. Enn sa er hinn fiorÖe er recr i rumi unndir vinnd ase. oc hvilir a bacboröa. pair aigu at giata allra mcola. oc at scekia hvar sem hvilir til. oil mcol aigu pair at giata a skipi sem giallkyri i caupannge. fyrir pvi at styrimaör a anngan mann at scekia nema ainhvarr varör sa uvr oc priotr at aller purfi til gannga. pa seal hann i fyrstu gannga. oc aller hanumfylgia siÖan.^ Man har sammanställt redomannainstitutionen i den fornnorska handelssjörätten med den fjärdingsindelning i städerna, som under medeltiden kan påvisas på åtskilliga håll.” En dylik fyrdelning har sålunda påvisats * NGL, 1, s. 335 övers.: Vilka redomännen äro. Det finnes fyra redomän, som jag nu vill angiva för eder. En är den som har sin viloplats I stammen framme på styrbords sida. Och den andre I huvudbjälkerummet framme på babords sida. Och den är den tredje, som vilar i bakstammen bredvid styremannen. Och den är den fjärde, som ligger i skeppsrummet under vindspelet och vilar å babords sida. De äga handhava alla mål cch att saksöka var och en, allt efter som han har sin viloplats. Alla mål äga de handIiava å skeppet som »gjaldkerin» i köpstad. Förty styremannen äger ej saksöka någon man, med mindre någon blir så vild och trotsig att alla måste gå emot honom. Då skall han (styremannen) gä först och alla sedan följa honom. * På tal om fjärdingsindelningen i Slesvig erinrar A. D. Jorgensen (Aarb. f. nord. Oidkyndigh. o. Hist. 1872, s. 296) om att »endog Skibsmandskabet efter kong Magnus’s (?) bjarköret (kap. 172) er dclt i 4 fjerdinger, hver med sin rxSumaÖr». A. Bugge (Studier ov. de norske byers selvstyre o. handel . . . , s. 30. 1899) anför likaledes bjarkeyarrättens uppdelning av skeppsmanskapet »i fire fjerdinger, hver med sin rei(iicnadr» som ett argument för sitt antagande av en ursprunglig fjärdingsindelning med fjärdingshövdingar även i de norska städerna; enligt hans mening (a.a., s. 31) skulle man här ha att göra med »en gammel fcellesnordisk byinstitution».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=