88 skyldigheter och ekonomiska prestationer.^^ Det är måhända icke för djärvt att med en analogi från andra områden tala om ett slags »tavernarfrälse». Därför skall själva anläggningen av tavernerna ske med offentligt understöd, helst på konungens egna ägor om sådana finnas med lämpligt läge, därnäst på allmänningsjord och slutligen å enskilda gårdar, vilkas ägare vilja åtaga sig värdshusbesväret,’® och konungen bemyndigar sina ombudsmän att mot borgen och återbetalningsskyldighet inom utsatt frist försträcka tavernarna begynnelsekapital av kungligt gods, liksom han från kyrkligt håll på enahanda villkor utverkat bistånd (d.v.s. förmodligen uppskov med) av biskopstionden i samma syfte, om så tarvas.” Därför tager också konungen tavernehusen med deras husbönder jämte alla deras tjänstekarlar och hjon och all deras egendom i löst och fast under sitt kungliga hägn och skydd. Förgripelse mot tavernarna eller deras folk eller gods i ord eller gärning medför skyldighet att gälda det, som tilläventyrs tagits till dubbla värdet, i enskild bot för själva våldet eller missfirmelsen dubbelt upp mot vad lagen eljest stadgar för sådan gärning under hemfrid, och slutligen till konungen själv »fullt brevabrott» såsom för tillgrepp i konungens gård och förgripelse på hans eget gods.’® Den Enn sakar fluttnings starffs och mcsdo er their tarffs haffua och att put sidar mege nokors afatt wera tha haffum wer sua skipadt att their meghi sellia allra hannda kost och hesta foder pridiungi dyrra enn y odrum stadum giellder y bygdennom heima paa saa att theira sollu gangi ey aff hoffue. Liduger skulu peir och wera aff neffndt och leidangers ferdum reidskiotta gierdum och tingferdum och ollum tollum och syslumanna alaghum fyri seg och hiun sinn. medann their wphalda fyrsaugdo starffue. wttan rettann leidannghe och wissaeyri sin skulu their greida som adrir menn. Tho att nockor sackfelli kunni till att falla mett theim pau som konungdomenom tilhceyra. tha skulu their enghu fyri suara nema siolfum os eda peim warum ombutzmonnum som wer haffuum thar till einkanliga skiipatt ock waldtt tillfengidt (NGL, 3, s. 137). — — wehr vilium at thau gerast aa alminndalicha vehya: ther sem best thil- 78 falad och fyrst aa vohrum eigum eff their ero thill, eda i alminningum, end sidan a thera manna eigum er sialffvanda vilia byggia och sidan wpholda — — — (NGL, 4, s. 357). 77 — — willum vehr och gerna at vora ombudzmanom hiolpa theim vidar ehr aa hender tackast vp at halda tarffuarnis husom aff wore gotz suo frampt at their faa warslu mader fyri, at wehr faum vort apther i aneffndum eindaga meder sama hetti heffuer herra bescops jathad at hiolpa theim vidar i thindum sinom eff their thurffua thes vedar: (anf. st.) Skulu thatt och aller mendt witta att wer haffuum pekiidt Taffernishusin och tha husboender er par ero fyre skipader heimildiir menn peira och hiun och allann pann warnadtt som peir eiigu eda eigannda werda y lande ock lousum ceyre minne lutt eda meira y wartt wald och konungliga troust till alla rettra molla. Fyrebiodande huerium manne peim at mystyrna eda peire warnadt edha nockrum peira som peim haeyra till eda hiemeli. Enn huer att thui werdher kunner och sanner att peim mistyrnner y ordofmj eda wercki eda teker nokorum lutt fyri peim wtthan theira willia eda skyter segh wndann mett pui som their eigu fyri att luka sinn kost tha skall puifaltt fyri gialda patt som tok och suare honum halffuu meire rett enn logh skiira peim som pycktir werda
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=