301 iinler deni KJ. Oktober 1038 eiii Vermerk iiber eine Vindikalionssaebe, die ebenl'alls i^emäss diesem Prinzip entschieden wurde.^’ Olof Andersson in Norrtälje verlangte die Riickgabe eines Ochsen von dein Pl'arrherrn Nils in Edbo nnter Bernfnng daranf, dass der Oehse ihin gelnire nnd dass Herr Nils ihn von seinein Brnder Mårthen erworben hatte, der aber nicht das Recht oder die I’b'lanbnis hatte, ibn zu verkaulen. Herr Nils beschrieb die Uinstände, iinter denen er den Ochsen erworben hatte: bytedb höltz i Skärssta el'tter Shallig Erich Jönsson, I'rainkoin beinälte Mårthen och såldhe honom Oxen som Haanss i Simd till fhoorningz badhe. ther doch Här Nillss intet väll viste hnilkom oxen tillhiirdhe, och lolvade honom 4 Tunnor Råi,' som bemältt äbr; tbetta kiöpett skedde nthi Mårtbenss i Biöriiii^e Näbrvarn, bnilken vittnadbe att bemälte Mårthen biidh honom Oxen, lör bemälte spannemål, dagen dereffter ledde Mårthen oxen i Prästegårdhen, och satte honom i Porthelijdrett, tillspordhe honom här Nillss om bemälte kiöp, han svaradhe att kiöp höör gå fram, hnilket skedde nthi Olofz i Stockhy Närvarellse, hnilken vittnadbe så sandt vara som hemält ähr, att Mårthen såleedes svaradhe, och att han iempte Mårthen ledde oxen i Stalled!, och tog sin khooss Spanmålen . . .« l)as Gerich! entschied: 1. att emedan här Nillss intet fnlleligen viste hnilkom Oxen tillhiirdhe 2 hafner han honom kiöpt med vinn och vittnom, hvarfiire skall kiiipet stånda, medan thet Lagligit ähr. Kiöpmåla B. (iap. 1. Och Oloff Andersson hafner tillståndh att siiökia sin hroder Mårthen, som ähnmi lefuer, och nthföra Saaken emoth honom, om han ohemnll sålt hafner.* Dass die Klage des Eigentiimers gegen den Dritten ahgewiesen att enär l'>ich.ss()n l'>icli Mortlu-nssons .Son war tilstädes ocli .swarade i)å sin iaders wägna, oc-h tilsades. all lilsägia sin iadlicr detta efftcrkoinnia, Tilsades oeh Naini)ningeinannen i Itörklinfje att fölia .Sinl lijtl att lian kundlie liekoinina (irytan igen.« Die Lösnngsliestiinmiing diirtte sicli auf Sander liezogen lialien, da der 13genliiiner keine Klage geliihrt hatte. »Tagitt ifrå« scheinl zn bedeuten, dass Lars den d'opl' cigenniäclitig gejifändct hatte. Vennutlieh ist der .Sprncli ans Itilligkeitsgriinden gefälll worden. Itiitle Lars' llandlnngsweise als Rant) hezeichnel werden kiinnen, so wiirde das ticricht zweitellos eine Riiekgahe ohne Lösegeld verliigt hahen. ’’ Lagläsaren Ler l.arssons doniliok, 16.10.1638, S. 19 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=