89 senterat dubbla penningvärdet av en mark korn, mätt med tolvmynningens mått: det ursprungliga värdet av 1 mark korn eller 1 mark silver har med det nya skäppmåttet fått ett värde av 2 mark silver och har alltså täckt hela värdet av havnens skyld för stut och ledingsavlösning. Om tolvmynningen såsom framgår av SkL:s stadganden haft ett värde av 1 penning silver och representerat en volym av ca 9 liter, har det antagna silvervärdet av årsutsädet på 2/3 av ottingsarealen 8 örtugar eller 80 penningar, svarat mot 720 liter. En jämförelse med den beräknade utsädesvolymen för en uppsvensk attung och en norsk 6-sålding ger de data, som framgår nedan: Volym pr måttenhet: liter Volym säd liter Värde penningar Värde örtugar Jordäga Måttenhet Antal Danmark Otting Sverige Norge Skäppa Attung Spann 6-sålding Såld 9 80 720 80 8 50/60 »a 12 12 600/720 96 100 6 600 120 12 Det visar sig således, att de jordägor, som i ettvart av de tre länderna ansetts ha bildat underlaget för ledungsmantalet, haft i stort sett överensstämmande utsädesvärden, såväl volym- som värdemässigt. Denna överensstämmelse kan ju knappast ha berott av tillfälligheter, den måste ha bottnat i identiska avvägningar vid konstruktionen av ledungssystemen i de skandinaviska länderna. SkL:s stadganden om den brandstod, som skulle utgå vid eldbrand, är av intresse även ur andra synpunkter än de ovan berörda. I lagens kap. 225 stadgas, att den som vållat eldbrand, varigenom skada uppkommit på annans egendom till minst 6 öres värde, skulle böta 3 mark till den skadelidande. Boten, 720 penningar, motsvarar det här framräknade värdet av ottingsägarens hela årsintäkt av den jord han brukade. Understeg skadevärdet 6 öre eller 180 penningar utgick ingen ersättning: sådan skada utgjorde den skadelidandes självrisk. Beloppet 180 penningar svarar mot en fjärdedel av hela årsintäkten och mot tre åttondelar av det beräknade skördevärdet. I SkL kap. 226 omtalas brandstod, som skulle utgå till den, som haft skada av brand till ett värde överstigande 6 öre. Brandstoden skulle enligt lagen tagas från hela häradet och utgöras antingen i reda penningar eller i säd, med 1 penning eller med en skäppa korn resp. två skäppor havre. Det torde kunna antagas att brandstod enligt kap. 226 skulle utgå endast i fall, där bestämmelserna i kap. 225 ej var tillämpliga, dvs om vållande ej hade kunnat läggas annan till last och ersättning enligt sistnämnda lagrumföljaktligen ej kunnat utgå. Stadgandena om brandstod i SkL kompletteras av uppgifterna i A. Sunesons parafras kap. 131, där det stadgas att brandstoden skulle utredas
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=