88 Det torde kunna antagas, att stuten påvilat havnerna som en skyld om 1 mark silver pr havne även före övergången från sjökrigs- till skattledung, dvs före ledingsavlösningens införande. När nu skyiden pr havne med tillkomsten av den nya ledingsskatten fördubblades, har det uppenbarligen befunnits lämpligt att understryka förhållandet med en ny terminologi: skyldvärderingen kom att efterträda guldvärderingen, skyiden för 1 mark guld i jord utgjorde ej längre 8 örtugar silver utan dubbla värdet, 16 örtugar. Mycket talar för att det är denna fördubbling av skyldvärdet, som framkallat behovet av den dubbelt större skäppan, den s k skyldskäppan —omtalad i Falsterlistan som debito modio (KVJ s. 47 r. 2) —och som ger silvervärdet 2 mark för 1 mark korn. Aakjasr antar, att kornsäden ursprungligen har satts i relation till den existerande mynträkningen på så sätt att en skäppa korn värderats till 1 penning: 1 mark silver har då blivit identisk med 240 skäppor korn. Denna äldsta utvärdering av kornsäd i penningar kan enligt Aakjxr möjligen ha skett under Erik Ejegods regeringstid (1095—1103), då enligt uppgifter hos Saxo åkrarna gav så rika skördar att alla kornsorter ej kostade mer än 1 penning pr skäppa. Aakjasrs slutsats blir därför, att senast omkring 1100 bör en anknytning av kornvärdet till penningvärdet ha kommit till stånd efter den angivna normen.® Antagandet att 1 skäppa korn haft ett ursprungligt laga värde av 1 penning silver vinner stöd i SkL kap. 226, där det sägs att s k brandstod skulle utgöras med 1 penning eller med 1 skäppa korn resp. 2 skäppor havre om ej den skadelidande samtyckte till annan norm för brandstodens utredande. Av bestämmelserna torde således kunna slutas att 1 mark kornsäd ursprungligen varit identisk med 240 skäppor korn och 1 mark havre med 480 skäppor havre. En definition av den skånska skäppans rymdmått tillhandahåller A. Suneson i parafrasen, kap. 131. Det heter där att när SkL talar om skäppa är det i allmänhet fråga om en s k tolvmynning, dvs ett cirkelrunt och rätvinklat rymdmått, vars kateter håller 6 tum och hypotenusa 12 tum; härav benämningen tolvmynning. Denna skäppa har med hänsyn till Sunesons definition enligt Aakjxr haft en volym av 9,27 liter' och enligt N. Sahlgren av 9.114 liter.® Sahlgren framhåller att tolvmynningen framstår som en relativt liten skäppa och Aakjtcr påpekar det intressanta förhållandet att den skäppa, som användes i trakten av Viborg på Jylland, hade dubbelt större volymän den skånska tolvmynningen.® Med hänsyn till dessa data torde kunna antagas dels att den s k skyldskäppan och Viborgsskäppan varit identiska med en volym av ca 18 liter och dels att man övergått till bruket av denna dubbelt större skäppa när skyiden i samband med tillkomsten av ledingsavlösningen fördubblades. En mark korn, uppmätt med skyld- eller Viborgsskäppan, har då repre-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=