85 konungen, dvs. inne och stut, samt på vissa ställen, in quibusdam lods, även ledingsavlösning. Ledingsavlösningens storlek preciseras i JyL III: 12 där det heter att den, som äger 1 mark guld i jord eller mera, skall utreda tredingshavne. Definitionen 1 mark guld i jord tolkas inom forskningen allmänt såsom avseende 1 otting i jord medan lagens uttryck »tredingshavne» anses stå för 8 örtugar i skyld; den senare tolkningen baserar sig på stadgandet i tredje bokens påföljande paragraf, 13, att den som har att utgöra 8 örtug silver i landgille, han skall utreda tredingshavne. Då landgillet allmänt uppfattas som identiskt med värdet av det utsäde jordägan kunde ta, har tolkningen blivit den, att det genomsnittliga utsädet på 1 mark guld i jord haft silvervärdet 8 örtugar, att 1 otting motsvarat 1 mark guld i jord och att denna äga pålagts tredingshavne, dvs. 8 örtugar silver, i ledingsavlösning; full havne om 3 ottingar eller 3 tredingshavner, har då stått för 24 örtugar eller 1 mark silver i utsäde, landgille och ledingsavlösning. Hustoftens skyld för 1 e d i n g e n har sålunda kunnat fastläggas med tillämpning av JyL:s ledingsstadganden, den har utgått med 1 mark silver pr havne om 3 ottingar. Men hur har det då förhållit sig med den skyld, som i SkL kap. 75 betecknas som inne och stut, en fråga som måste ställas då varje stadgande i danska landskapslagar om den hustoften åvilande avlösningen i penningar av denna skyld saknas. En klar möjlighet att bedöma avlösningsvärdet av s t u t e n erbjuder som vi sett ovan Hallandslistan med dess detaljerade uppgifter om debiteringen av denna skatt, som i princip till 4/5 uttogs i havre och till 1/5 i andra persedlar, den sistnämnda delen sannolikt svarande mot styremannens andel. Men Hallandslistan låter oss även klart se beloppet för ledingsavlösningen av varje halländsk havne. Såsom redan Erslev kunde påpeka, innehåller texten i listans slutstycke uppgiften att antalet havner i Halland uppgick till 534 seu totidem mr. argenti (KVJ s. 37 r. 21 f), dvs. lika många mark silver, som där fanns havner.^ Huruvida även skogsbyarna utgjort avlösning för leding är en fråga som ej kan besvaras med ledning av Hallandslistans text eller något annat material. Det kan endast konstateras, att i den redovisning av konungens inkomster från Halland, som enligt listan slutar på 708 mark silver, ingick ej ledingsavlösningen, det framgår av anteckningen excepta liberacione expedicionis i listans näst sista stycke (s. 37 r. 13). Möjligen har hänvisningen till landskapets havnetal ansetts vara en tillfyllestgörande redovisning av ledingsavlösningens belopp. De slutsatser om avlösningen i penningar av stut och leding, som kan dragas av uppgifterna i Hallandslistan samt JyL:s och Själlandsförordningens ledingsstadganden, blir således, att stuten i princip avlösts i penningar med samma belopp som ledingen, dvs. med 8 örtugar silver av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=