77 Jylland åren 934—983 stått under tysk överhöghet och att de danska härskarna, Gorm den gamle och Harald Gormsen, under denna tid varit tributskyldiga gentemot de tyska kejsarna. Denna tolkning avvisas emellertid av Christensen såsom obestyrkt. Vad beträffar förhållandet till Norge acceptera de två förstnämnda Jellingestenens vittnesbörd att Harald Gormsen tillvunnit sig en maktposition där, en uppfattning som delas av Olsson, medan Christensen anser att större tro ej kan färstas till konungens ord på stenen om en erövring av Norge. När det gäller Harald Gormsens förhållande till Norge är den enda berättande källan Snorre och de uppgifter han lämnat om upptakten till de händelseförlopp, som ledde fram till att Harald »vandt sig Norge» te sig föga uppbyggliga: i avsikt att undanröja Harald Knutsson, en uppgiven son till Knut Daneast, Harald Gormsens broder, lockar Harald sin brorson i en fälla och hans dräps genomett svek. Anledningen till dråpet skulle ha varit att Harald Knutsson krävt att få dela makten i Danmark med Harald Gormsen. Snorres uppgift att Harald kunde avsegla till Norge med en så stor flotta som 600 skepp skulle, om den accepteras, närmast tyda på att den föregåtts av ett ledingsuppbåd: har den skipenindelning existerat vid denna tid, som framgår av Knytlingasagan, och har uppbådet skett från de delar av riket, som ej dominerades av den tyske kejsaren, skulle ett allmänt uppbåd ha lett till att en flotta om 520 skepp kunnat ställas till förfogande; inräknas även Bohuslän blir antalet skepp 540. Om det här verkligen varit fråga om ett danskt ledingsuppbåd, skulle detta betyda att en leding varit organiserad i Danmark vid den tid, då den norska ledingen enligt Snorre tillskapades i Gulatingslag och Frostatingslag av Hakon den gode: denne införde då den bestämmelsen i lagen, heter det hos Snorre, att hela bygden längs havet och så långt upp i landet, som laxen går som längst, delades i skeppslag, som fördelades på de olika fylkena. För varje fylke fastställdes, hur många skepp man skulle utrusta, då allmänt uppbåd gjordes. Dylikt uppbåd skulle göras då utländsk här kom i landet. Enligt en inom norsk forskning allmänt omfattad mening skulle Hakons åtgärder ha vidtagits ca 955. Om en leding införts i Danmark av Harald Gormsen vid årtiondena kring 900-talets mitt, tala skäl för att den i första hand organiserats i rikets östra del, som härför indelats i härader och skipen, sannolikt efter beslut på landstingen. Denna indelning måste emellertid oundgängligen ha varit förknippad med en räkning av antalet gårdsenheter i byarna, dvs med ett fastläggande av deras boltal. Det torde icke behöva betvivlas, att denna bolräkning skett efter utländskt föredöme och att till grund för bolräkningen lagts de normer somutmärkte de redan existerande mansusinstituten i England och i karolingerriket.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=