75 riket av den norske konungen Håkon den gode, som med en flotta härjade vida omkring och plundrade invånarna samt tog avgifter och skatter av ländernad^ Danmark befann sig således vid årtiondena kring 900-talets mitt i en av de djupaste nedgångsperioderna i landets historia: Jylland till största delen ockuperat av tyskarna och ett skattland under tyske konungen medan rikets provinser i öst låg öppna för härjande plundringståg, uppenbarligen utan att något samlat försvar kunnat åvägabringas till rikets skydd. Bolins uppfattning om Danmarks förhållande till Tyskland efter 934 delas dock icke av A. E. Christensen, I sin framställning 1969 diskuterar Christensen innehållet i de immunitetsbrev som de tyska kejsarna 965 och 988 utställde till förmån för de danska biskopssätena.-” Han tar där inledningsvis avstånd från Steenstrups mening att de angivna dokumenten skulle ha utgjort förfalskningar och framhåller att det ej kan råda något tvivel om att kejsaren genom dessa brev proklamerat sin myndighet över de danska biskopssätena. Men han ställer samtidigt frågor: vilka realiteter ha varit knutna till den kejserliga nådebevisningen? Har Harald Gormsen verkligen erkänt kejserlig myndighet och överhöghet i Danmark eller är diplombreven endast uttryck för tysk imperialism? Inom forskningen har uppfattningarna härutinnan starkt varierat men oftast har de föreslagna lösningarna varit svagt argumenterade. Christensen redogör härefter för Bolins analys av regesternas innehåll och menar att dennes tolkning knappast kan upprätthållas. Bolins åsikt att Otto I:s brev skall uppfattas lika seriöst som hans immunitetsbrev till kristna tyska institutioner präglas av en alltför optimistisk övertro på sanningshalten i diplombrev över huvud. Härtill kommer att uttrycket i brevet 965 in marca vel regno Danorum enligt latinskt språkbruk uttrycker en enhet, som ej låter sig uppdela. Att sammanställningen skulle ge uttryck åt en latinisering av begreppet Danmark är väl en möjlighet men snarare står frasen enligt Christensens uppfattning som uttryck för ett kejserligt program: en önskan att inlemma det jylländska riket i dess helhet med Tyskland såsom en tysk gränsmark. Dessa kejserliga intentioner kom emellertid aldrig att förverkligas. Widukinds krönika — den enda samtida berättande källan — vittnar mot Bolins antagande om en tysk överhöghet över Danmark under Otto I:s tid. Trots den tyskvänliga tendensen hos Widukind antyds aldrig att danerna skulle ha besegrats eller att deras land erövrats, ej heller att Harald Gormsen skulle ha stått i något beroendeförhållande till kejsaren, tvärtom framstår danerna som ett främmande och fientligt folk, vars angrepp fruktas såväl omkring 940 som på 960-talet. Christensen anser källmaterialet ge vid handen att det tyska Hedebyväldet knappast kan ha sträckt sig över mer än en tioårsperiod. Avslut-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=