73 Det har varit i denna situation, som Harald Gormsen, vilken efter sin fader tagit konungamakten i Jylland, gick över till kristendomen, övergången har ägt rummellan åren 953 och 965, dvs efter de första biskoparnas utnämning och efter genomförandet av den jylländska stiftsindelningen 948 men senast samma år som Otto gav dessa danska biskopsdömen immunitet och därmed visade vilka stora rättigheter han själv och de tre danska biskoparnas överherre ansåg tillkomma honom i Danmark vid en tidpunkt, då Danmark ingalunda kan anses ha varit en självständig stat. Bolin framhåller vidare, att det tillstånd, som rådde i Danmark vid denna tid, måste ha varit i hög grad olidligt för Harald. De tyska makternas politik ha berett honom tillräckligt med omedelbara besvärligheter: minskad självbestämmanderätt, minskad maktsfär och minskade inkomster. Det har för honom måst framstå som hans viktigaste uppgift att åstadkomma en genomgripande förändring i det utrikespolitiska läget. Endast nödtvungen har han kunnat gå med på upprätthållandet av status quo. Otto I:s död 974 har för Harald inneburit upptakten till ett försök att avskudda sig det tyska beroendet och detta år har ett krig mellan danskar och tyskar stått vid den dansk-tyska gränsen. Haralds maktresurser har i själva verket varit helt andra nu än när han tillträdde sitt fädernearv. Hade han åt söder fått förbli den tyske lydfursten, sä hade hans makt ansenligt vuxit i norr, där han nu kunde inräkna även Norge i sin maktsfär. I striden mot tyskarna, som utkämpades vid Danevirke, har även den norske jarlen Håkon Sigurdsson deltagit på dansk sida. Om stridens utgång lämna dock källorna motstridiga uppgifter. Medan Thietmar och en tysk annalnotis omtalar tyskarnas seger innehåller det samtida norskisländska lovkvädet »Vellekla», som var ägnat Håkon jarl, strofer, som beteckna segern som nordisk. Bolin ser utgången som en tysk seger: Harald har ej förmått avskudda sig det tyska oket; marca Danorumhar bestått. Men Ottonernas starka välde i Danmark stod inför sitt fall. När 982 Otto II led det förkrossande nederlaget vid Capo Colonne mot araberna, begagnade sig danerna av den uppkomna situationen. Den gränsbefästning som 974 uppförts av tyskarna i marken, intogs och förstördes —antagligen år 983. Den förändrade situationen vid den dansk-tyska gränsen speglas enligt Bolin i ett dokument av år 988 av Otto III, ett på Adaldags begäran utfärdat bckräftelsebrev på den av Otto I beviljade immuniteten till de i Danmark belägna biskopsdömena (DD RK 1 b. 1 nr 343). Detta dokument återger i mycket förlagans text men den har vissa förändringar, samtliga av stort intresse. Bland de stift, som beviljas immunitet, märks även Odense. Det har upprättats efter 965 och vi stå här inför en ny, yttersta förpost för det tyska väldet i Danmark. En annan nyhet är att de nämnda biskoparna tilldelades rätten att inom det tyska riket förvärva sig egendomar var som helst. Bolin framhåller, att stadgandet är oförklarligt om biskoparnas säten fortfarande räknades som hörande till tyska riket, ty då var rätten självklar. Nyheten lär oss att regnutn Danorum inte längre på samma sätt räknades till det tyska riket. Viktigt är också att orden in marca vel regno Danorum förändrats till in regno Danorum. Marca danorum har försvunnit ur brevet av år 988; det måste då ha försvunnit även i verkligheten. I direkt motsättning till 965 års brev låter oss således 988 års brev se ett fritt Danmark. Dettahar jämväl omfattat den betydelsefulla delen kring Hedeby-Slesvig. Harald Gormsen är alltså den konung, som utfört detta storverk, det framgår också av den sten, som Harald reste vid Jellinge över sina föräldrar, där han
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=