71 den främsta motivationen för ett dylikt företag. En av förutsättningarna för genomförandet av en så genomgripande landreform måste ha varit, att riket dessförinnan kunnat samlas under en härskare, som haft maktresurser tillräckliga för att kunna initiera företaget. En annan lika ofrånkomlig förutsättning bör ha varit, att bönderna själva insett behovet härav och mer eller mindre frivilligt accepterat dess konsekvenser. En situation, där dessa förutsättningar i hög grad var för handen, har under 900-talet förelegat i Danmark. Efter att under 800-talet ha varit sönderdelat av inre strider mellan rivaliserande maktpretendenter, har landets handelspolitiskt mest betydande ort, Hedeby, tillika med området mellan Slien och Ejder sannolikt i början av 900-talet ockuperats av svenska vikingar, som där upprättat ett piratvälde. Detta har 934 omstörtats genom ingripande av den tyske konungen Henrik I, som detta år företog ett framgångsrikt krigståg mot Hedeby och den svenska erövrardynastien. Detta ingripande i Danmark från tysk sida har synbarligen lett till att den tyske konungen från 940-talet och i vart fall sedan 965 kommit att dominera delar av Danmark — först Jylland, senare möjligen också Fyn —samt gjort dessa delar av landet skattskyldiga gentemot det tyska riket. Dessa förhållanden, som ingående utretts av Bolin,kan beläggas i det bevarade diplommaterialet. Av akterna från ett koncilium i Ingelheim 948, bevistat av Frankrikes och Tysklands konungar samt av biskopar från de båda länderna, framgår sålunda, att bland deltagarna befann sig tre biskopar av Ribe, Slesvig och Aarhus. I ett påvebrev från samma år uppges vidare, att ärkebiskopen av Hamburg skulle vara de norsdiska biskoparnas överherre och med sitt ärkebiskopsdöme förena biskopsdömet Bremen. Bolin framhåller, att allt tyder på — bl.a. Adam av Bremens uppgift att de danska biskoparna ordinerats av ärkebiskop Adaldag av Hamburg —att biskopsdömena i Ribe, Slesvig och Aarhus inrättats av den tyske konungen och att biskoparna utnämnts av honom. Det är således uppenbart att den på 940-talet inrättade danska kyrkan stått i det starkaste beroende av Tysklands världsliga myndigheter samt varit kort och gott ett verk av dem. Att så varit fallet framgår klart av ett dokument från 965, utfärdat i det kungliga kansliet i Magdeburg (DD RK 1 b. 1 nr 330), vari kejsar Otto I förklarar att han på anmaning av ärkebiskop Adaldag fritagit alla egendomar in marca vel regno Danorum, som nu eller 1 en framtid kan komma att tillhöra kyrkorna i Slesvig, Ribe och Aarhus, från all skatt och tjänst, som tillhör vår rätt {ab omni censu vel servitio nostri turis); egendomarna förklarades vidare skola tjäna och höra under de förenämnda kyrkornas biskopar utan något intrång från grevens eller någon vår uppbördsmans sida {absque tdla comitis vel alicuius fisci nostri exactoris injestatione). Vidare skulle trälar och landbor, som bo på dessa egendomar och som tjäna endast biskoparna, vara fritagna från all tjänsteutövning till kejsaren {ab omni etiam nostri iuris servitio) och ej heller vara under ingen annans bann och lydnad än under dessa kyrkors fogdar {sub nullius banno vel disciplina nisi sub illarumecclesiarumadvocatis).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=