69 danska konungarna ej var tillstädes; de hade med en krigshär begivit sig till Vestfold, vars länder och folk vägrat underkasta sig. Vestfold betecknas i detta sammanhang som det danska rikets längst bort belägna del,® Olsson framhåller, att de frankiska annalerna sålunda låta de danska konungarnas välde omfatta kusten väster om Oslofjorden. Uppgifter i norrmannen Ottars reseberättelse från 800-talets slut antyda likaså förefintligheten av ett danskt välde invid Oslofjorden. När Ottar en gång på fem dagar seglade från Skiringssal på Oslofjordens västra sida till Hedeby säger han sig under de tre första dagarna ha haft Danmark om babord, om styrbord öppet hav. Därav framgår, menar Olsson, att enligt Ottars mening västkusten, så långt söderut han följde denna, lydde under Danmark; tre dagars segling bör ha fört honom söder om Göta älv, ty på resans återstående två dagar nådde han ända fram till Hedeby.^® Att Harald Gormsens maktkrav i Norge varit grundade på den gamla danska dominansen över vissa norska territorier är en mening som uppenbarligen hävdas av Bolin, när han beträffande den politiska situationen i Danmark under 970-talet skriver, att Harald Gormsen vid denna tid jämväl var härskare över Norge, där Håkon jarl styde som hans man, »Man kan väl anse det minst sagt sannolikt,» famhåller Bolin, »att även de östliga delar av Danmark, som under en tidigare del av 900-talet väl varit skilda från Haralds välde och delvis lytt under den norske kungen, vid denna tidpunkt behärskades av honom.» I Snorres skildring av rikssamlingsverket under Harald Hårfager framträder emellertid ingen som helst antydan om att detta skulle ha skett i konkurrens med några danska intressen inom Vikensfären. Snorre låter Harald taga i arv efter sin fader. Halvdan svarte, Agder, Vestfold, Vingulmark, Romerike, Sogn och delar av Hedemarkerna.^- Bohuslän intas av Harald, till synes efter strider mot götarna, och han sätter sin son Guthorm till hövding över Viken, vari innefattades även Bohuslän. Harald Gormsens maktövertagande i Norge anges av Snorre uteslutande som resultatet av en komplott mellan Harald och den norske jarlen Håkon Sigurdsson för att röja ur vägen en obekväm maktkrävare i Danmark, Harald Gormsens brorson Harald Knutsson, Guld-Harald kallad, samt den norske konungen Harald Gråfäll, en av Erikssönerna, som berövat Håkon jarl hans fäderneärvda jarladöme, Trondelag. Sedan Harald Gråfäll och Harald Knutsson eliminerats i Danmark, låter Snorre Harald Gormsen och Håkon jarl från Danmark avsegla till Norge med 600 skepp, där makten av Harald Gormsen fördelas så att Håkon jarl erhåller de fem nordligaste fylkena i Gulatingslag samt därjämte Romsdal och Nordmore i Frostatingslag medan Vingulmark, Vestfold och Agder intill Lidandesnäs tillika med konunganamn förlänas Harald Grenske, Olov den heliges fader och en sonsons son till Harald Hårfager; Harald Grenske
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=