67 Om dessa norska territorier ursprungligen ingått i det danska riket och jordtaxerats från danska utgångspunkter, skulle totalsiffran för Danmark kunna summeras till (102.4004-12.800) 115.200 jordatalsenheter (ottingar/6-såldingar), motsvarande 960 danska skipen om 120 enheter. Härav skulle hälften eller 480 skipen ha uppställts av Jylland och den resterande hälften av Fyn, Själland och Skåneland/Norge tillhopa. En dylik uppspaltning av det danska jordatalet och därmed av den danska ledungsflottan i två likvärdiga hälfter framstår som ett förhållande av stort intresse, särskilt om man beaktar att en hypotes om en motsvarande hälftendelning av det svenska jordatalet kunnat uppställas, i det att för såväl Svea- som Götalandskapen en jordtaxering till 38.400 attungar framräknats. Beträffande ledungsindelningen inom den »norska» delen av det ovan rekonstruerade danaväldet har jag tidigare i annat sammanhang antagit att de tre ovannämnda landskapen Bohuslän, Vingulmark och Vestfold varit underindelade i vartdera 40 skipen om 120 jordindelningsenheter,® vilket för det ovan angivna jordatalet skulle ge tillhopa 106 2/3 skipen om 120 enheter. Den sålunda supponerade norska indelningen ansluter sig väl till vad i övrigt. Det totala jordatal, vartill de tre skandinaviska länderna enligt beräkningarna ovan taxerats, 230.400 enheter, skulle från den här antagna utgångspunkten att dessa enheter representerat åttondelsfunktioner av det anglosachsiska ploglandet innebära, att det skandinaviska jordatalet i dess helhet svarat mot 28.800 dylika plogland. Kan denna jordvärderingshypotes förankras i något samtida siffermaterial av motsvarande art? Såsom den enda tillgängliga jämförelsesiffran erbjuder sig här det ploglandstal, som med ledning av Domesday-bookmaterialet från ca 1086 kunnat framräknas för England med undantag av Wales, eller 68.430 plogland {hides, carucates, sulungs).' Mot bakgrund av denna siffra skulle det skandinaviska jordunderlaget ha svarat mot ca 40 ®/o av det som framräknats för England. Frågan huruvida den här framträdande relationen länderna emellan ifråga om taxerat jordunderlag är realistisk kan ej besvaas med ledning av annat tillgängligt siffermaterial, vi få nöja oss med konstaterandet, att förhållandet mellan upptaxeringarna ej framstår som uppenbart orimligt. I sin analys av frågan om Harald Gormsens insatser inom dansk utrikespolitik såvitt gäller förhållandet till Norge tar A. E. Christensen uppenbarligen avstånd från de slutsatser Olsson ansett sig kunna dra av inskriften på Jellingestenen och av uppgifterna i det norska källmaterialet från tiden omkring år 1000 rörande förhållandena i det norska Viken vid denna tid. Christensen framhåller sålunda,® att Jellingestenens postulat, att antagits beträffande den danska skipenindelningen som ovan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=