26 värderingsakt. Anderssons bevisning går i cirkel, de agrara ytorna uppmäts och utvärderas i silver, alltså kan det ej vara fråga om annat än arealer. Riktigheten av Erslevs antagande att det i donationsbreven till Lundakyrkan (nris 88 och 160) förekommande örtugtalen är uttryck för avgifter i penningar kan knappast ifrågasättas. Anderssons hypotes att örtugtalen i donationsbreven stått för uppmätta arealer framstår som obevisad och ytterst osannolik; den måste följaktligen avböjas. Allt talar för att dessa definitioner spegla en jordränta på det kapital, som av donator investerats för räntans förvärvande. Mansus-boltalen åter framstå som uttryck för överlåtelse av den fulla äganderätten till jordarna och den terminologi, som används i breven, ger belägg för denna distinktion; när det är fråga omen överlåtelse av jordränta betecknas denna som census, när fråga är om äganderätt talas om terra och mansus: 1085 (nr 21, s. 49, r. 16): »terra illa», (s. 51, r. 11): »prenominata terra». 1135 (nr 63, s. 124, r. 6): »Terras has». 1145 (nr 88, s. 168, r. 9f): »prebendam instituit cum terris et censu suhscripto». 1164—70 (nr 160, s. 302, r. 22): »Item, prebendas instituit. cum terris et censu subscripto.». I Knut den heliges och Erik Emunes donationsbrev har till Lundakyrkan endast överlämnats jordar med full äganderätt, genom ärkebiskop Eskils båda brev till samma kyrka såväl jordar med full äganderätt som jordräntor. När det i brev nr 160 talas om 0thestathe dimidia marca innebär bestämningen att jordräntan av ett halvt bol skänkts till kyrkan. Det apostroferade fallet Goteleue. Ill mansi et VII solidi tillkännager överlåtelse av tre bol med full äganderätt samt av den jordränta, som utgick av 2 1/3 ottingar i samma by. Att bolindelningen här anses vara avsevärt äldre än 1085 har framgått av framställningen ovan. Huruvida distinktionen mellan terra och census återgår till tid före 1145 är en fråga som ej kan besvaras med ledning av något tillgängligt diplommaterial. Vid ställningstagande till frågan måste beaktas, att tiden mellan 1085 och 1145 torde ha inneburit avsevärda nyordningar på det agrarekonomiska planet, icke minst när det gällde den omkring år 1100 genomförda tiondereformens konsekvenser och anpassningen av dess decimala krav till den duodecimala mynträkningen. Å andra sidan kan ej uteslutas att den census, varifrån den kyrkoägda jorden i Slesvigs, Ribe och Aarhus stift fritogs genom Otto I:s immunitetsbrev 965, utgått just från sådan jord, varav konungen i kraft av sin ställning som härskare över Jylland ansett sig ha rätt att uppbära jordräntan. Om så varit fallet har systemet med jordräntor ej tillkommit under tiden mellan 1085 och 1145 som en specifik dansk konstruktion utan måste ha djupa rötter i kontinentaleuropeisk jordpolitik.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=