22 angående inlösen av dels de två resterande häraderna i Skåne, Bjäre och Norra Åsbo, samt dels av vad som i fördragstexten kallas Södra Halland för en lösensumma i ett för allt av 8.000 mark silver kölnervikt (DS 3538). Vilka territorier, som innefattades i »Södra Halland», preciseras ej närmare i fördraget, uppenbarligen därför att uppdelningen av Halland i en nordlig och en sydlig del vid tiden för fördragets ingående varit ett välbekant förhållande. Enligt Styffe hade landskapets uppdelning föranletts redan av Valdemar II, som lämnat norra hälften av Halland intill Ätran som län till en av sina söner medan konung Erik Menved ca 1305 förlänat sin bror Kristoffer med Södra Halland. I Södra Halland har således ingått allt land söder om Ätran, dvs Årstads, Halmstads, Tönnersjö och Höks härader. Lösensumman enligt 1341 års fördrag, 8.000 mark silver, skulle därmed ha svarat mot 6 härader, två skånska och fyra halländska. Med ett beräknat jordatal av (6X480) 2.880 ottingar har lösensumman motsvarat ett belopp av ca 2.8 mark silver pr otting; omvänt har lösensumman 8.000 mark, räknat efter 3 mark pr otting, representerat 2.666 2/3 ottingar, ett jordatal alltså som mycket nära överensstämmer med vad somförutsatts i premisserna. Slutligen må framhållas att Valdemar i ett dokument, utställt i Varberg 20/11 1343, gav Magnus Eriksson, hans arvingar och efterträdare samt Sveriges krona skötning på de av Danmark avträdda landskapen (DS 3747). Det framgår av det anförda, att konung Magnus Eriksson investerat 42.000 mark silver i ett förvärv av (11.333 1/3+2.666 2/3) 14.000 ottingar jord. Den klassiska jordräntan under medeltiden, sådan den här ovan beräknats, har utgjort 4 1/6 ®/o på investerat kapital. Med tillämpning av denna räntesats bör konungen på sitt investerade kapital ha kunnat förvänta sig en ränta av (42.000X4 1/6 ®/o) 1.750 mark silver pr år. Då jordatalet 14.000 ottingar, delat med 8 jordränta på investeringen kommit att utgöra 1 mark silver pr bol eller 1 öre silver pr otting; det framgår alltså härav att överlåtelsen skett enligt normen för förvärv av de s.k. eviga räntorna (se ovan s. 27). Även om Magnus Erikssons jordpolitik i Skåne, Halland och Blekinge knappast kom att infria konungens förväntningar, har den dock haft ett gott med sig, den har givit en sentida forskning möjlighet att i ett nötskal se inneslutna normerna för den medeltida jordvärderingen och dess aritmetiska komponenter, ottingen, bolet och häradet. Dessa normer ha, såvitt gäller bolet och dess underindelningsenheter, sammanställts här nedan: 1.750 bol, skulle konungens laga ser 5 O
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=