21 värdet av det genomsnittliga utsädet och som sannolikt varit identiskt med ägans årliga landgille. De anförda siffrorna indicera, att i varje fall efter tresädesbrukets införande två olika former för jordförvärv existerat: förvärvet av den fulla äganderätten till en otting har betingat ett pris av 1 mark guld eller 8 mark silver medan förvärvet av den jordränta, som årligen utgjordes av en otting, kunde ske till priset av 3 mark silver. Det är med största sannolikhet en erinran om möjligheten av den sistnämnda transaktionen som möter i 1500-talsavskrifternas uttryck »1 mark guld gor 3 Mark Solv over al Danmark». En förutsättning för uppkomsten av dessa värderingar är givetvis att de ifrågavarande jordägornas ekonomi beräknats i anslutning till ovan angivna medelvärden. Att man ännu under 1300-talets förra hälft kan ha räknat med att det årliga avkastningsvärdet av en otting utgjort 3 mark silver kan slutas av det fredsfördrag konung Magnus Eriksson 1332 4/11 i Helsingör ingick med hertig Valdemar av Jylland — den senare danske konungen Valdemar Atterdag — samt grevarna Gerhard och Johan av Holstein. Enligt fördragstexten innefattade fördraget rätt för Magnus Eriksson och hans arvingar att inlösa Skåne —med undantag av Bjäre och Norra Åsbo härader —samt Blekinge, Lister och ön Ven för 34.000 mark silver kölnervikt (DS 2951). De territorier, som konung Magnus sålunda ägde inlösa, ha nedan antagits taxerade till följande jordvärden efter normen 480 ottingar pr härad: Antal Härader Ottingar Skåne . . Blekinge Lister . . 20 9.600 1.440 3 1/2 240 23 1/2 11.280 Om den i fredsfördraget angivna lösensumman beräknats efter 3 mark silver pr otting skulle den ha uppgått till 33.840 mark silver. Har ön Ven, som sannolikt ingått i Rönneberga härad och där utgjort en socken, varit åsatt taxeringen 53 1/3 ottingar, skulle lösensumman ha svarat exakt mot premisserna, 3 mark silver pr jordatal för 11.333 1/3 ottingar. Det kan i detta sammanhang förtjäna framhållas att enligt KVJ (s. 26 r. 13) utgjorde konungens inkomst av Ven 20 mark silver eller 160 öre, vilket med det framräknade ottingtalet skulle innebära att varje otting haft att till konungen utkomma med 3 öre silver. Sedermera — sannolikt 1341 3/1 — slöts i Hälsingborg ytterligare ett fördrag mellan Magnus Eriksson och Valdemar, nu konung av Danmark,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=