206 med Jarlabankes sten ursprungligen varit belägen. Däremot kan vi med stor säkerhet konstatera en något äldre tingsplats i Bällsta i Vallentuna socken — — — Det är nog en riktig bedömning, då man förmodat att rivalitet mellan stormannaätter i bygden ligger bakom iordningställandet av de två tingsplatser, som runstenarna i Bällsta och vid Vallentuna kyrka minner om. Någon hjälp att lokalisera den tingsplats, som Jarlabanke gjorde i ordning ger visserligen inte Bällstastenarna. Vi kan emellertid göra ett i vårt sammanhang viktigt konstaterande: inget som helst tyder på att Jarlabankes tingsplats skulle ha varit belägen i Täby. Så kan ha varit fallet, men denna för Brates tolkning nödvändiga förutsättning låter sig på intet vis styrkas.» * UR I: 1, s. 213, Andrae, a.a., s. 69. ’’ UR I: 1, s. 323. s UR I: 1, s. 212 f. * Andersson, a.a., s. 26. U 348. “ A.a., s. 69. A.a., s. 69 f. ** A.a., s. 24 f. A.a., s. 27. A.a., s. 27 f. UR I: 2, s. 324. UR I: 1, s. 248, cfr runverkets kommentar till U 261 och U 127. A.a., s. 206. I anslutning till dessa uttalanden skriver Tunberg vidare: »Hundindelningen efterträddes i senare tid af en hundare-\nåt\ning. Vi kunna med all säkerhet antaga, att det här är fråga om en blott namnförändring utan någon reell innebörd. Ordet »hundare», som är en bildning af hund och den ursprungliga latinska afledningsändeisen -arius, -a, -um, är i Sverige ett lån från nordvästra Tyskland, där detta ord fått användning som distriktsbeteckning. Lånet förklaras af den lifliga förbindelse hvilken bevisligen redan tidigt ägt rum mellan svearnes rike och trakterna omkring Rhen.» Hjärne, Roden, NoB 1947, Svethiud, NoB 1952, Hafström, Ledung och marklandsindelning, 1949. Roden, s. 10, Ledung och marklandsindelning, s. 142. Ledung och marklandsindelning, s. 59 f. 2- A.a., s. 124, 125. 2» A.a., s. 143. 2^ A.a., s. 144, s. 60. A.a., s. 132. Historiska studier tillägnade N. Ahnlund, s. 62. -* HT 1950, s. 464 ff. 27 A.a., s. 478. 2® A.a., s. 478 ff. 2* KL, Band VII (1962), s. 74 ff. Till frågan om folklandshundarets underindelning återkommer Hafström i KL Band XVIII (1974), artikeln Tolft, s. 450 ff. Hafström vidhåller även här sin tidigare hävdade uppfattning, att begreppet »tolft», som möter i stadgandena i UL K 1:2 och Kg 10:5 samt i ett antal uppländska sockennamn, är ett territoriellt distrikt, identiskt med UL:s hundaresåtting, som i regel sammanföll med kyrksocknen: »Enl. svealagarna voro hundarena bland annat i och för uppbörden av ledungsskatterna indelade i t.(olfter), fjärdingar och åttingar. Inom varje åtting var uppbördsmannen en av dennas ledungspliktiga bönder, den s.k. åttingsmannen. Ättingarna sammanföllo som regel med kyrksocknarna och voro identiska med de senare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=