201 kunnat bringas till sitt slut genom Gorms och Thyras förening. Att de högättade kvinnorna under vikingatiden genom sin börd spelat en icke oväsentlig roll som förmedlare av arvs- och maktanspråk är uppenbart. Så kan man notera att exempelvis Sven Estridson för att understryka sin börd och sina från modern utgående legitima krav föredrog att föra sin mors namn framför faderns. Att redan Snorre tolkat Adam av Bremens uppgifter om Gorm den gamles härstamning från en Harde-Knut på samma sätt som Skouvig framgår av Konungasagorna, E. Olson I, s. 249. A.a., s. 116 ff. ** Det danske Rige i den xldre Vikingetid, s. 106 ff, cfr 157. ** Nordisk kultur II, s. 22 ff. »a Kap. XI Lunds stift ^ Knytlinga saga, s. 81 r. 3 ff., r. 14 ff. 2 A.a., s. 71, 72 f. » KVJ I, s. 146. Kap. XII Den äldsta indelningen för ledungen ‘ 1898, s. 194. Erslev anger följande talvärden för den ledingspliktiga delen av befolkningen: 850 skipen å 30 havner å 3—4 gårdar. Dessa tal ge ett antal av 76.500— 102.000 ledingspliktiga gårdar i Danmark. Kap. XIII Halland och Hallandslistan 1 KL 10, s. 443. 2 KL 15, s. 477. * KL 15, s. 478. * A.a., 1867, s. 81 ff. ® KVJ, s. 37 r. 21 f. « KVJ, s. 34 ff. ^ Hallandslistan i kung Valdemars jordebok, Från Tacitus till Tage Erlander, s. 79. « KVJ, s. 34 ff. ^ L. Weibull, Kung Valdemars jordebok, s. 148. Sverige och landet vid Göta älvs mynning under medeltiden, Göteborgs Högskolas Årsskrift 1953, b. 59, s. 3 ff., Hallands politiska historia, Hallands historia, s. 211 ff. (1954). “ 1954, s. 223. 1953, s. 32. »2 1953, s. 40 ff. 1953, s. 8. 1953, s. 44 ff. Schlyter, Westgöta-Lagen, s. 74. Cfr Viennetionde och hundaresindelning, s. 211. Viennetionden i Norge, s. 6. A.a., s. 40 ff. D. Djurberg, Geografiskt Lexicon öwer Skandinavien, 1818. Uppgifterna om mantalssättningen för socknarna framgår av Bil. 1. Betr. Höks härad, cfr Olsson 1954, s. 225 f. Bolin, a.a., s. 69. Viennetionden i Norge, s. 44.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=