Noter Kap. I Inledning * De hithörande problemen behandlades tidigast av J. M. Velschow i avhandlingen De institutis militaribus Danorum regnante Valdemaro secundo, som utkom 1831. Utöver de redan nämnda ha följande förf. deltagit i diskussionen: la Cour, A. E. Christensen, V. Hermansen, L. Holberg, }. E. Larsen, V. Marstrand, P. Meier, O. Nielsen, C. Olufsen, H. Pedersen, P. Norland, K. Rhamm, K. Runquist, E. Scharling, S. Tunberg. ^ Valdemarernes storhedstid, s. 143. * Om det olddanske Herred och Sogn, Festskrift til Kr. Erslev, s. 28 f. Cfr. KVJ I, s. 243 f. I anslutning till den anförda sammanställningen av gårdtalet diskuterar Aakjaer möjligheten av att den uppgift, som lämnas i danska riksregistret från Valdemar II:s tid av innebörd att riket innefattat 160.000 mantal, i själva verket skulle indicera ett motsvarande danskt gårdtal: »Hele Danmarks »Mandtal» eller Bondetal uppgives til 160.000; dersom det ligesom i Halland regnes 1 1/2 bonde til hver Helgaard, skulde dette svarc til 106.666 Gaarde med 638.996 Indbyggere. Udenfor det nuva:rende Danmark skulde der da have va:ret 16.351 Gaarde med 98.106 Indbyggere. Dersom baade det nuva;rende tyske Slesvig og de nuva:rende tre svenske Landskaber skal vxre indbefattet heri, bliver Gaardtallet utvivlsomt for lille. Bedre vilde Tallet 160.000 stemme med det samlede Riges Gaardtal, der jo ogsaa af Aksel E. Christensen sxttes til ca. 165.000.» Aakjxrs resonemang Innebär, att av det totala gårdtalet, 160.000, 80.315 skulle falla på det nuvarande Danmark och återstoden, 79.685 på territorier som nu ej tillhöra riket. Den relation, som här framträder mellan de olika riksdelarna, framstår emellertid som helt orimlig. * KL 10, s. 443 ff. ® KL 15, s. 477 ff. « KL 6, s. 97 ff. 7 KL 6, s. 488 ff. 8 KVJ I, s. 145. * A.a., s. 145. A.a., s. 146. “ A.a., s. 75 ff. Kap. II Ledungsmantal och jordatal » KL 10, s. 433. 2 Viennetionde och hundaresindelning (1974), s. 74 ff, s. 83 ff, s. 148 ff. ® C. A. Ekbom, Viennetionden i Norge (1976), s. 6 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=