184 platser utan kan ha förlagts till annan plats inom hundaresterritoriet, något som kan ha givit anledning till vissa förskjutningar även i hundaresterritoriernas utformning. Att sockenbildningen i de svenska folklanden i tiden föregåtts av en indelning av bönder och byar för krigstjänstgöring i ledungsflottan är sålunda ett förhållande, som numera allmänt accepterats av historieforskningen. Byarna ha här —liksomi Danmark och i delar av Norge —i och för ledungen varit underindelade i hamnelag, som ingått i ett aritmetiskt system, fotat på ledungsskeppet om 40 åror med en i systemet inbyggd treårig rotering av roddarplikten. Dessa hamnelag ha efter övergången till skattledung fortlevat och fyllt funktionen av primära uppbördsdistrikt för ledungsskatterna. Det är i detta övergångsskede mellan krigs- och skattledung som den kristna läran vinner allmänt insteg i folklanden och kyrkor byggs samt socknar tillskapas i anslutning till kyrkorna. Det är ofrånkomligt att fördelningen av samma byar på de nya indelningsenheterna, socknarna, skulle ske utifrån de förkristna hamnelagen med deras fasta förankring i ett då mer än hundraårigt ledungssystem. Systemets lägsta indelningsenheter, hamnelagen, ha vid sockenindelningen lösgjorts från sin territoriella förankring i hundare och hund och splittrats upp på socknarna men sammantagna spegla dock socknarnas hamnetal alltjämt hela det gamla ledungssystemet. En lycklig tillfällighet har fogat det så att en förteckning från 1300-talets början över folklandsprästernas tribut till påvestolen rätt uttolkad till oss förmedlar hela bilden av det ursprungliga indelningssystemet för folklandens ledung. Förteckningen ifråga utgör härmed en enastående källa för kännedomen om de indelningsförhållanden i folklanden, som ej kan iakttagas med ledning av annat tillgängligt material.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=