174 Ett förslag till rekonstruktion av hundaresindelningen inom öst- och västsektorerna redovisas i Bil. 1 till denna Exkurs. Det torde knappast behöva framhållas att den här ifrågasatta underindelningen av de rekonstruerade hunden ej får tagas för annat än vad den är, nämligen ett försök att med utgångspunkt från öretalen i taxeringen konkret belysa, hur en övergång från ett indelningssystem till ett annat kan ha gestaltat sig. Självfallet kan i fråga om hundaresindelningen i vissa fall andra kombinationer än de föreslagna tänkas. Men när det gäller avgränsningen av hundterritorierna från varandra erbjuder sig däremot få alternativlösningar till de föreslagna, utgångspunkten 120 öre i förening med de geografiska förhållandena ger här bestämda utslag. Det står således klart att de 25 »prouinciae», som redovisas i Viennetiondelängden, ej kan ha återspeglat folklandens äldsta indelning i hund utan i stället utgjort mer eller mindre godtyckligt sammanförda kamerala uppbördsenheter, i vilka innefattats ett större eller mindre antal ursprungliga hundtredingar eller delar av dylika tredingar. Uppenbart är dock att den administrativa indelningsnorm — indelningen i socknar — som vid Viennetiondetaxeringen måst läggas till grund, då det gällde att fastställa sockenprästernas inkomster, kan ge oss en förhållandevis klar uppfattning om hur sockenindelningen relaterat till den äldre hundaresindelningen. De 25 »prouinciae», som i Viennetiondelängden framträda med hundaresnamn, stå emellertid varken för hund eller hundare utan som kollektivbeteckningar för de kamerala enheter, som vid tiden för längdens upprättande räknades till ett visst uppbördsdistrikt: »hundaret» har i skattledungstidens administrativa terminologi uppenbarligen stelnat till ett distriktsbegrepp utan preciserat innehåll. Ännu fortlevde dock de gamla indelnlngsnormerna från sjökrigsledungens tid i stadgandena i UL Kg 10:1, 6 och 7, varav kan utläsas att hundaret varit underindelat i 3 skepp, ettvart om 40 roddare, tillhopa således 120 roddare, ett antal som givit hundaret dess namn. Ett dylikt hundare har varit identiskt med hundtredingen i Schiicks terminologi och 3 dylika hundtredingar har följaktligen stått för hundets ledungsantal, 360 roddare. Med ett roteringssystem för roddarna, som ålagt dem roddarplikt var tredje gång utrodd påbjöds, har hundets ledungsbörda vid varje utbudstillfälle utgjort 3 skepp, en ledungsbörda som teoretiskt kunde tänkas fullgjord antingen så att varje hundtreding ställt ett skepp om 40 åror till konungens förfogande eller genom att en viss hundtreding ställt 3 skepp i ledungen. I vilket fall som helst har hundet i ledungsuppbådet var gång representerats av 120 roddare; konstruktionen av bötesskalan i Kg 10:6 och 7, genom vilken 120 hemmasittande män inom hundaret åläggs en bot av 8 örtugar var, tyder dock på att det är en och samma hundtreding som haft att uppställa de 3 skeppen, när krigsledung blev aktuell.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=