171 Relation till taxering 120 öre Taxering överskott +öre Underskott: —öre öre Västlig sektor Attundaland 1. Ärlinghundra 2. Bro 3. Solenda 22 98 158 38 20 42 100 356 Mittsektor 4. Långhundra 5. Seminghundra 6. Valenda 170 *5 50 12 108 34 46 86 364 östlig sektor 7. Sjuhundra 8. Lyhundra 62 58 60 180 238 ■yy 148 150 958 Beträffande territorierna i mittsektorn framhöll Schiick som sin uppfattning att Långhundra med sin onaturliga geografiska konfiguration gjorde intryck av att vara ett »sekundärt» hundare, bildat av lösbrutna tolfter ur Ärlinghundra, Seminghundra och Valenda. Rekonstruktionen av det ursprungliga Långhundra framstår emellertid som relativt lätt: frånräknas tre socknar, nämligen den nordligaste Lagga, som sannolikt en gång ingått i Tiundaland,^® samt de två sydligaste, Värmdö och ö. Ryd, ursprungligen sannolikt ingående i Valenda, erhålles för Långhundra taxeringen (170—28 -16) 126 öre samt för Valenda (86+44) 130 öre. öretalet för socknarna i Seminghundra, 108, antyder att ytterligare en socken ingått i det ursprungliga hundet och skäl tala för att denna kan ha utgjorts av Hammarby, del av Hammarby-Fresta med den sammanlagda taxeringen för båda socknarna av 22 öre. Om Frestaterritorierna stått för 10 öre av detta belopp och Hammarby för återstoden, erhålles för hunden i mittsektorn dessa talvärden: öre Länghundra Seminghundra Valenda .... 126 120 118 364 Det totala talvärdet för sektorn återspeglar en övertaxering av 4 öre, som sannolikt fördelat sig på Långhundra och Valenda. När det gäller rekonstruktionen av de tre hundaren, somingått i Valenda hund, möter inga större svårigheter: uppenbarligen ha de »tunga» enheterna i hundarena utgjorts av Vallentuna (24 öre), Täby (24 öre) samt Värmdö (28 öre) och det är kring dessa bebyggelsecentra, som hundarena kan antagas ha koncentrerat sig. Från dessa utgångspunkter blir rekonstruktionen med hänsyn till de topografiska förhållandena ganska given:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=