RB 28

169 indelning i tredingar med ledning av antalet socknar i Viennetiondelängdens provinser, så har denna metod i avhandlingen kompletterats med en annan som går ut på en differentiering ej efter antalet socknar utan efter deras i Viennetiondelängden angivna taxeringsbelopp. Denna metod har baserats på antagandet att socknarnas underlag i odlad jord stått i direkt relation till det antal öre i avgift till den påvliga kammaren, som en socken påförts i längden. Detta antagande utgår från uppfattningen att trots den senare sockenindelningen vissa av de äldsta indelningsenheterna för ledungen, tillskapade med all sannolikhet under Olof Skötkonungs regeringstid (ca 995—1022), vid tiden för Lyon- och Viennetiondebeskattningarnas tillkomst vid 1200-talets slut och 1300-talets början alltjämt kvarlevde och bildade den administrativa grundvalen för sjökrigsledungens avlösning med naturaprodukter och i penningar. Den lägsta indelningsenheten för sjökrigsledungen har utgjorts av gruppen om 3 vigermän i roddarhamnan, som sedan attungsräkningen i folklanden ersatts av räkningen efter markland i UL definierats med identifikationen 3 markland jord. Dessa roddarhamnor ha efter parochialsystemets definitiva utformning under 1100-talets senare hälft kvarlevat som territorier integrerade inom socknarna och som bärare av den med naturapersedlar och penningar avlösta skyldigheten att ställa en man till förfogande i ledungsflottan var gäng utrodd i ledungen påbjöds av konungen. Olika stadganden i UL vittnar om ambivalensen i dessa distriktsindelningar, där hundarena stått för vissa, socknarna åter för andra samfundsuppgifter. SdmL, som i mycket återspeglar en äldre tids förhållanden än UL, innehåller i Kg 10: 1 ett direkt förbud mot förändring av den gamla hamneindelningen: den, som djärves riva upp en gammal hamna utan styremannen och hela skeppslagets samtycke, han skall ådömas böter, heter det i lagrummet. Sannolika skäl tala således för att de gamla hamnorna från tiden för grundläggningen av sjökrigsledungens indelningsenheter under 1000-talet vid 1300-talets början alltjämt existerat, nu fördelade ej endast på sina hundaren utan även på socknarna, som av naturliga skäl — platsen för kyrkans belägenhet och dess tillgänglighet lands- eller sjövägen —ej alltid kom att sammanfalla med sjökrigsledungens distriktsenheter. Sockenterritorierna skulle alltså vid tiden för taxeringen ha innefattat ett varierande antal dylika hamnor och skäl kan också anföras för antagande att de kyrkliga taxeringsmännen lagt antalet hamnor i en socken till grund för taxeringen och därvid åsatt varje hamna om 3 markland taxeringen 1 öre. Med detta antagande kan det antal hamnor, som ingick i varje socken, direkt avläsas i de öretal, som Viennetiondelängden uppger för socknarna. Sålunda står den i högsta i längden förekommande taxeringen, 28 öre, för 2 1/3 hamnetolfter om tillhopa (2 1/3X36) 84 vigermän medan

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=