166 5 mark för åttondels, 10 mark för fjärdedels, 20 mark för halvt och 40 mark för helt hundare. Av olika stadganden i lagen, t.ex. R 1:1, framgår att de angivna hundaresbråkdelarna utgjort territoriella indelningsenheter inomhundaret, Hafström sammanfattar sin tolkning av UL:s bestämmelser om hundaret till ett hundaresbegrepp, som han benämner normalhundaret, innefattande följande distriktskomponenter: -- Antal Skepp Tolfter Roddare Besättningsmän Hamnor Hundare 1/2 4 8 24 160 400 2 200 4 12 80 5> 1/4 2 100 1 40 6 1/8 20 1/2 1 50 3 1/24 „ 16 2/3 1/6 1/3 6 2/3 1 Denna hundaresindelning har enligt Hafström tillämpats vid den tid, då bönderna ännu fullgjorde en sjökrigsledung. Utöver de 8 tolfterna inom normalhundaret räknar Hafström med att i indelningen ingått ytterligare 2 tolfter, som emellertid varit avdelade till skeppslag i Roden.-^ Oaktat Hafström i sin avhandling uttryckligen framhåller, att han ej tagit ställning till frågan om förhållandet mellan hundare och hund, framgår det av hans fortsatta framställning att han för de åtta hunden i Attundaland räknar med 32 ledungsskepp samt för de 16 tolfterna i folklandets rodd med 8 skepp, tillhopa 40 skepp från hela folklandet.-^ Då en tolft i Hafströms indelningssystem svarat mot 20 roddare och 50 besättningsmän, bör rimligtvis för de 10 tolfterna i Hafströms hund totalt räknas 200 roddare och 500 besättningsmän. Det framgår av sammanställningen ovan att den i UL omtalade hundaresåttingen enligt Hafströms mening varit identisk med en tolft, ett begrepp som i lagen endast kvarlevde i sammansättningen »tolftkyrka». Det är en av hörnstenarna i Hafströms resonemang att detta territorium, tolft-åttingsterritoriet, vid sockenindelningens senare genomförande kom att bilda sockenterritorierna i de uppländska folklanden och att UL:s hundaresåttingar ännu kan klart skönjas i de åttingar som anges i räkenskaperna från 1500-talets förra hälft.-^ Mot de flesta av Hafströms forskningsresultat riktade A. Schiick en skarp kritik, sammanfattad i en uppsats 1950.-® Det är främst mot Hafströms tolkning av UL:s hundaresbegrepp och det av förf. supponerade »normalhundaret» som han vänder sig. Schiick framhåller, att Hafströms uppfattning att UL:s hundare skulle vara identiskt med de distrikt i UL:s lagsaga, som i Viennetiondelängden 1314 kallas »prouinciae», leder till uppenbara orimligheter,-' Då Schiick i sin behandling av Hafströms
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=