163 ningarna anlagts av tre bröder från Risbyle by i Täby socken, belägen omedelbart intill den nuvarande sockengränsen mellan Täby och Vallentuna. Kalamiteten i ett antagande av att två tingsplatser, avsedda för det vidsträckta Valenda hundare, ungefär samtidigt skulle ha anlagts inom Vallentuna sockenterritorium, undgår runverket genom att ansluta sig till en av Lindqvist uttalad hypotes, att tingsplatsen invid Bällsta möjligen ej varit i bruk under mer än en mansålder, då den skulle ha ersatts av den nya tingsplatsen nv. Vallentuna kyrka, anlagd av Jarlabanke, vilken antas ej ha med blida ögon betraktat den tingsplats, som anlagts av representanter för Risbylesläkten. Den släkten, menar man, har säkerligen varit mäktig, före Jarlabanke, troligen traktens inflytelserikaste släkt, och det förefaller naturligt att Jarlabanke av personliga skäl har iordningställt den nya tingsplatsen, som ej var knuten till Risbysläkten. Vad var naturligare för den skrytsamme och om sitt eget eftermäle så angelägne Jarlabanke än att ersätta den vid Bällsta inrättade tingsplatsen med en ny? Uppenbarligen har accepterandet av en sådan hypotes som Lindqvists här ovan anförda hindrat forskningen från att klart iakttaga den administrativa utveckling, som var på väg i Uppland vid den tid, varom här är fråga. Skäl tala nämligen för att inskrifterna på det traderade runstensmaterialet i dess helhet måste tolkas såsom innebärande att vi här stå inför två olika tingsplatser, som var och en utgjort laga forum för var sitt hundare, det ena innefattande Vallentunaorten och det andra Täbyorten, båda väsentliga bebyggelsecentra i 1000-talets Uppland. Tingsplatsen för Vallentuna hundare har av allt att döma anlagts vid Bällsta och frågan blir då var tingsplatsen för Täby hundare skall sökas. Svaret på frågan är så gott som givet, denna tingsplats måste ha haft sin belägenhet i närheten av Täby »tä», kanske mellan denna plats och sockenkyrkan i Täby. Den av v. Friesen och Wessén supponerade anhopningen av stenar vid Täby »tä», resta av Jarlabanke över sig själv, antyder att det är till denna plats, som Jarlabanke främst velat knyta minnet av sig själv. Detta förhållande i förening med hans upprepade försäkran att han ägde »hela Täby» gör det mer än sannolikt att det är i närheten av detta »tä», som tingsplatsen för Täby hundare anlagts och den s.k. Vallentunastenen (U 212) ursprungligen rests. Möjligen torde kunna antagas att Jarlabankes broanläggning vid Täby »tä» haft ett nära samband med tingsplatsens tillkomst: bron kan ha byggts för att befrämja framkomligheten på den väg, somledde till den närbelägna tingsplatsen.^' Med detta antagande får vi också full kongruens mellan inskrifternas »hela Täby» och »hela detta hundare»: det är i Täby hundare som Jarlabanke av allt att döma beklätt den dubbla funktionen av domare på tinget och skeppshövding i ledungen. Mot riktigheten av ett dylikt antagande kan knappast anföras det förhållandet att U 212 återfunnits vid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=