161 verklig makt på tinget. Jarlabanke har också, såsom han omtalar, låtit göra en tingsplats för hundaret. Han var hundarets hövding och i den meningen kunde han, något skrytsamt, säga, att han ägde hela detta hundare.» ^ Wesséns skepsis mot v. Friesens hypotes delas av Ljunggren, Andrae och Andersson. Ljunggren framhåller, att verbet »äga» i de två ristningarna kan syfta på olika former av ägande: Täby bör i så fall ha varit Jarlabankes odal medan han kan ha innehaft hela häradet som ett slags förläning.*’ I anslutning härtill anför Andrae en intressant parallell till användningen av verbet »äga», som förekommer i en runinskrift vid byn Näs i Frösunda socken, Seminghundra. Inskriften lyder i runverkets översättning: »Han ägde gård i Torsholma och skeppshjälp i Rolsta».^” översättningen »gård» står för »bo» och »skeppshjälp» för »skiplip»men Andrae föredrar att översätta »skeppslid» och kommenterar: »Man kan ordagrant översätta skeppsfölje, men i så fall är det lika bra att gripa till det sedermera gängse ordet skeppslag i den urprungliga betydelsen, samling av män som utgör eller äger att utgöra besättning på ett skepp. Möjligen har ordet redan nu fått sin sekundära betydelse av territoriellt avgränsat område. Särskilt märkligt är att skiblij) synes stå i motsats till bo. I det senare fallet är det fråga om odaljord, i det förra om en från odalen fristående höghetsrätt.» I detta sammanhang erinrar Andrae om Vallentunastenens B-inskrift och framhåller att med inskriftens uppgift att Jarlabanke ensam ägde hela detta hundare knappast avses allodiala besittningar. Jarlabanke ägde gods framför allt i Täby socken, som låg under Vallentuna hundare, men han torde inte ha ägt all jord i hela hundaret. Verbet äga förekom emellertid på stenen i Frösunda och avsåg där en höghetsrätt inom ett område. Jarlabankes inskrift kan avse en liknande höghetsrätt i hela Vallentuna hundare.^- Andersson framhåller i sin kommentar till inskriftens »hundare» att man måste räkna med att detta ord här har sin gängse tekniska betydelse, dvs att det åsyftar det medeltida Valenda hundare. Motsättningen mellan stenens båda inskrifter, enligt vilka Jarlabanke ägde dels hela Täby, dels hela hundaret, kvarstår således. Det kan synas påfallande att man sökt lägga in en speciell betydelse i ett så vanligt ord som »hundare», särskilt med tanke på det sammanhang där ordet förekommer. I stenens B-inskrift meddelar Jarlabanke, att han »gjorde denna tingsplats» och att han »ägde hela detta hundare». Den stilistiska utformningen tyder klart på att dessa båda uppgifter hör nära ihop, såsom också runverket framhåller. Kombinationen av tingstad och hundare pekar tydligt på judiciellaadministrativa förhållanden. Kruxet i tolkningen ligger inte i ordet »hundare» utan i det andra nyckelordet, verbet »äga». Intresset konccntrerar sig därmed till detta.^^ 11 Ekbom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=