160 Fresta, östby (össeby), Vada, Ångarn, Ed och Täby.^ Brate och Söderlind däremot ha med olika motiveringar framfört åsikten att inskriftens »hundare» står för ett väsentligt mindre område än de ovannämnda förf. antagit, nämligen endast för den nuvarande Täby socken.^ Sahlgren slutligen menar, att med inskriftens »hundare» kan ha åsyftats en gammal distriktsbildning, som ej innefattat mer än Vallentuna och Täby socknar."* På frågan under 2. svara samtliga de förf., som anse inskriftens »hundare» identiskt med det medeltida Valenda hundare, att inskriftens »tingsplats» rimligtvis bör ha varit rätt tingsplats för hela Valenda hundare och att den såvitt kan bedömas varit belägen omedelbart nv Vallentuna kyrka.^ Brate och Söderlind uttala ej någon mening i tingsplatsfrågan. Beträffande spörsmålet under 3. råder bland förf. enighet om att Ainskriftens uppgift att Jarlabanke ensam ägde hela Täby måste åsyfta vad Jarlabanke ägde som odal, oavsett om denna jord utgjorts av hela byn Täby i socknen med samma namn eller av all jord i denna socken, där Jarlabanke och hans släkt bevisligen ägde jord i flera byar.® Tolkningen av B-inskriftens uppgift att Jarlabanke ensam ägde hela detta »hundare» har självfallet vållat svårigheter främst för de förf., som i inskriftens »hundare» velat se ett territorium om åtta folklandssocknar, dvs hela det medeltida Valenda hundare. Endast v. Friesen tolkar emellertid detta textställe såsom avseende allodiala besittningar och anför inskriften som bevis för tillvaron i 1000-talets Uppland av en jorddrott, vars egendomar i ytvidd överträffat även våra största nutida jordagods. Enligt V. Friesen omfattade Vallentuna härad kanske icke på denna tid fullt samma område som några århundraden senare — under unionstiden — då dit hörde ej mindre än åtta kyrksocknar, men det har varit betydande nog, då det ungefärligen utgjort, åtminstone med hänsyn till den odlade jordens värde om också icke i ytvidd, en åttondel av hela det gamla Attundaland —Upplands sydligaste härader.' Hos Wessén framträder en viss tvekan rörande bärigheten i v. Friesens jorddrottshypotes. Wessén skriver i runverket: »Att Jarlabanke har varit ägare till ett helt hundare är emellertid en högst märklig uppgift. Den saknar motstycke i våra övriga runinskrifter. Om man får taga Jarlabanke alldeles efter orden, skulle alltså hans jordegendom i ytvidd ha överträffat även de största nutida jordagods. — — — Möjligen kan det ligga en annan mening i orden, att han ägde hela detta hundare. Den viktigaste skyldigheten, som ålåg hundarets bönder, var ledungsplikten. Det kan vara möjligt, att Jarlabanke, som den rikaste mannen i bygden, har åtagit sig att underhålla hundarets ledungsskepp och bemanna dem, givetvis mot vederlag av de ledungspliktiga. Den andra skyldigheten var att på rätta tingsdagar komma till ting. Den torde ha varit fördelad på hamnorna efter samma grunder som ledungsplikten. Den som fullgjorde ledungsplikten för hundaret svarade också för tingsplikten, dvs hade all
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=