157 begynnelsen framstår 1314 indelningen i tre hundenheter, Vendel, Norunda och Närdinghundra i Tiundaland, medan i andra fall ett antal tolfter kommit att överföras till angränsande enheter. Härjämte har ett antal tolfter nytillkommit, såsom i hundenheterna Bälinge-Vaksala, 5, och Lagunda-Åsunda, 7. Ett överslag av de socknar, som i Viennetiondelängden ha taxeringen 12 resp. 24 öre och som följaktligen kunna antagas utgöra ursprungliga tolfter med från 1000-talet oförändrat territorium, ger vid handen att dessa utgjort 27 —bland dem Tolfta socken i Vendel och Lundatolft i Seminghundra — resp. 26, tillhopa således ännu 79 tolfter av ursprungliga 220: Antal tolfter Tiundaland . . Attundaland Fjädrundaland 100 80 40 220 100-gårdsterritoriet i folklanden, hundet, har efter jordatalet underindelats i halva hundare, fjärdingar, åttingar och markland samt efter mantalet i tolfter, hamnor och vigermän; dessa indelningssystem ha på visst sätt korrelerat. Vid sockenindelningens införande har man velat fästa denna vid de gamla indelningsenheterna för mantalet och uppförde först en kyrka för de 120 bondefamiljer, som bildade manskapsunderlaget för vart och ett av de tre skepp hundaret hade att ställa i ledungen. De tre skeppslagskyrkorna ha sannolikt varit de enda i hundaret vid missionstidens slut omkring 1100. Under en andra utbyggnadsetapp har därefter ytterligare fyra kyrkor tillkommit i varje hund, varvid man sökt fasthålla vid den alltjämt existerande indelningen för ledungen och i princip avsett var och en av dessa nya kyrkor för de 36 vigermannafamiljer, som tillsammans bildade en tolft; i samband därmed har underlaget för hundares/skeppslagskyrkorna inskränkts till att avse själavården för 72 familjer. Den angivna målsättningen för kyrkobyggandet har emellertid ej kunnat helt upprätthållas, vissa territoriella förskjutningar mellan tolfterna ha varit ofrånkomliga och resultatet av denna utveckling under tiden ca 1150—1314 kan avläsas i siffrorna för Viennetiondetaxeringen. Men dessa förskjutningar ha ej varit av sådan omfattning att ej de gamla tvåtolftskyrkorna med relativ klarhet avtecknat sig bland sockenkyrkorna. Förefintligheten av de gamla distriktsbestämningarna i UL:s text utgör ett oavvisligt belägg för att bestämningarna ännu på lagens tid täckt en realitet, som varit fullt uppfattbar för de människor, som haft att tilllämpa lagen. Uppsalakyrkan har med tillkomsten av UL kunnat förverkliga några av sina mest angelägna ekonomiska anspråk: lagfäst rätt till prästbol av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=