151 för att ge oss en klar föreställning om, hur ledungen i sitt sjökrigsstadium varit organiserad. Enligt UL Kg 10:1 hade varje hundare att ställa fyra skepp i ledungen men inom forskningen råder allmän enighet om att hundarets ursprungliga ledungsprestation under sjökrigstiden utgjort maximalt tre skepp; ett fjärde anses ha pålagts hundaret senare, under skattledungstiden. Det framgår vidare klart av stadgandena i UL, att dessa tre skepp utgjorts av 40-roddare och att bakom varje skepp stått en besättning av 120 man, fördelad på tre roddarlag, av vilka vart och ett haft att fullgöra roddarplikten på 40-roddaren var tredje gång ledung påbjöds. Dessa tre skeppslag ha på grund av det angivna mantalet, 120, benämnts »hundare», en beteckning som senare kommit att undantränga de tre hundaresterritoriernas ursprungliga beteckning, hundet, vilket framträder i de tre folklandsnamnen, belagda tidigast i det s.k. Florensdokumentet från ca 1120. UL:s hundaresbegrepp är således identiskt med det ursprungliga hundterritoriet och dess ledungsprestation av tre skepp, ehuru »hundaret» såsom sådant betecknat det territoriella underlaget endast för ett av dessa skepp, dvs för hundarets maximala ledungsbörda var gång utrodd påkallades. Hundet skulle alltså äldst ha representerat det territoriella underlaget för tre skeppslagshundare om tillhopa (3X120) 360 roddare, vilket utgjort hundets maximala ledungsprestation i mantal. Hundet som territoriellt begrepp antages ha haft sin upprinnelse i den 100-gårdsräkning, som under 800- och 900-talen existerat i Frankerriket och England: varje dylik gård har motsvarat ett mansus eller en bide och har även gått under beteckningen aratrum eller plogland, en äga om ca 48 har. lOO-gårdarna/ ploglanden ha i Sverige underindelats 1 åttondelsgårdar, benämnda attungar, och hundet har således ursprungligen räknat 800 attungar, varje attung med ett principiellt underlag i jord av ca 6 har, tillräckligt för försörjningen av en familj. Mansusinstitutet har tillämpats som norm även i Götalandskapcn och i Danmark, där storgården benämndes bol och åttondelsfunktionen härav otting. 60 storgårdar har där bildat ett härad om480 ottingar. Det är till attungen, som ledungsplikten i Svealandskapen i princip äldst varit knuten, dess ägare eller brukare har i lag med andra bönder, som disponerat en motsvarande jordäga, svarat för en åra på det ledungsskepp, vari åran ingick; förhållandet framgår klart av stadgandena i Södcrmannalagen Kg 10, som direkt återspeglar ledungssystemets anknytning till jordägan och dess funktion under sjökrigsledungens tid. Administrationen av det ursprungliga Svitjod, dvs indelningen av jorden i folkland, 100-gårdar och attungar samt av bönderna i hundare/skeppslag, tolfter och hamnor, har antagits återgå till Olof Skötkonungs och Anund
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=