150 han än räknat blir beloppet tre och en halv mark reducerat till öretal enligt allmänt vedertagna reduceringsnormer lika med 28 öre. Jag måste alltså här vidhålla, att med en faktisk spännvidd av 28—6 öre blir taxe- (28 +6) 17 öre och ej som Kjöllerström gör ringsskalans medelvärde gällande 15 öre. Den bild av de ekonomiska förhållandena i folklandssocknarna, som förmedlas av Viennetiondelängden, är med största sannolikhet representativ för hela 1200-talet och kan möjligen spegla situationen alltifrån tiondereformens genomförande vid 1100-talets mitt, då socknarnas territoriella avgränsning blev av väsentlig betydelse för tjänsteinnehavarnas ekonomi. Det är med ledning av taxeringsbeloppen för prästerna i Viennetiondelängden, som jag i avhandlingen sökt rekonstruera den äldre administrativa indelningen i folklanden, dvs den indelning som existerat där före sockenindelningens genomförande och på vilken den senare sockenindelningen av forskningen antagits ha på ett eller annat sätt replierat. Såsom framgått ovan har Schlyter ansett upphovet till folklandshundarets ursprungliga indelning vara att söka i tolften: hundaret skulle från början ha varit underindelat i tolv tolfter och följaktligen ha haft ett aritmetiskt basvärde av (12X10) 120; dessa tolv enheter skulle vid sockenindelningcns genomförande ha bildat det principiella underlaget för en socken. Gentemot Schlyter har G. Hafström hävdat åsikten att till grund för sockenindelningen lagts tolften, identisk med den i UL omtalade hundaresåttingen, som i lagens bestämmelser framstår som en territoriellt klart avgränsad hundaresenhet, omfattande 1/8 av hundaret.^'* I avhandlingen har jag framfört den förslagsmeningen, att socknens grundval i princip utgjorts av tolften, att denna enhet språkligt stått för ett »antal av tolv» och att hundaret indelats, icke, såsom ifrågasatts av Schlyter, i tolv utan i tio dylika tolfter och följaktligen återspeglat det av Schlyter angivna aritmetiska basvärdet 120 genom niultiplikation 10X12.^^ Tolvtalet i tolften har stått för tolv av de enheter, som ingått i indelningen av bönderna för ledungen såsom dess lägsta indelningsenhet, nämligen roddarhamnorna, sammansatta av tre vigermän. Då taxeringen till Viennetionde av sockenprästerna antagits ha skett med utgångspunkt från roddarhamnorna på så sätt att varje sådan hamna åsatts taxeringen 1 öre, skulle man i längdens taxeringssiffror kunna direkt avläsa den äldre »militära» indelningen för ledungsflottan, den indelning alltså, som Kjöllerström benämner den »civila». I de stadganden, som innehållas i UL:s konungabalk, framträder ledungen huvudsakligen i sin senare utvecklingsfas, i vilken den övergått till skattledung, men det material, som lagen traderar, är fullt tillräckligt 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=