144 varje fall under en av sveakonungarna. Ett rent kyrkligt ursprung till en dylik planering anses osannolikt, eftersom namnen på de båda kyrkorna utgår från den civila indelningen. Som exempel på debattnivån hos dessa forskare citerar Kjöllerström tämligen utförligt C. /. Schlyters kommentar (1834) till de ifrågavarande lagstadgandena i vad anvser de två distriktsbestämningarna: såsom hundareskyrka betecknades enligt Schlyter en kyrka, som troligen var byggd på det ställe, där häradstinget hölls, för att begagnas av de där församlade häradsborna. Enligt Schlyters mening är tolftkyrka en vanlig sockenkyrka och anledningen till benämningen är utan tvivel att hundaret ursprungligen varit delat i tolv delar eller tolfter, enär hundaret på den tiden omfattade tolv tiotal och sålunda svarade mot 120. »Sedan de särskilda delarna av ett hundare blivit försedda med egna kyrkor, hava dessa till skillnad från de äldre hundareskyrkorna fått ett namn grundat på hundarets gamla indelning, ehuru den på särskilda omständigheter beroende sockenindelningen ej kunde noga överensstämma med den på ett aritmetiskt förhållande grundade indelningen. Man må därför icke föreställa sig, att vart hundare innehåller 12 socknar . . . Denna sockenkyrkornas äldre benämning igenkänns ännu i några kyrkors namn i Uppland.» Som exempel härpå nämnes Tolftakyrka, Husby Sjutolft och Lundakyrka, fordom kallad Lundatolft.^ Synpunkterna hos de övriga forskare, som behandlat problemet hundareskyrka contra tolftkyrka, redovisas av Kjöllerström ytterst knapphändigt, ofta hopbuntade med andra forskares resultat, såsom i reciten ovan, ofta endast i nothänvisningar.^ Beträffande den angivna frågeställningen konstaterar Kjöllerström, att B. Lundberg i ett arbete 1972 kategoriskt avvisat talet om att tolften och åttingen sammanfallit med socknen. »Ingen känd historisk källa», skriver Lundberg, »ger direkta upplysningar om tolftens omfattning eller organisation» och åttingens område sammanfaller endast i undantag på 1540-talet med socknen. Denna tillhör icke hundarets underavdelningar eller hundarets indelningsschema. »Att socken och tolft skulle ha sammanfallit kan icke visas och det är icke sannolikt.» ® Kjöllerström konkluderar härefter avslutningsvis: »I det nu kända källmaterialet från tiden före 1300 finns icke någon enda uppgift som ger stöd för påståendet, att hundareskyrkan var huvudkyrka i hundaret, att den hade en högre värdighet och var förnämligare än övriga kyrkor Ingen källa före år 1300 har heller något att meddela om hundares- och tolftkyrkorna.»^ Efter denna —som han själv framhåller —summariska översikt övergår Kjöllerström till att försöka fastställa »dens mening som lagen gjorde». Vilken var då denna lagstiftarnas mening? Jo, säger Kjöllerström, stad-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=