5 ojämna. De ojämna havnetalen kan ha uppkommit därigenom att styreshavnen medräknats, vilket ej varit fallet i fråga omövriga havner. Under 1100-talet avlöstes böndernas årliga ledungsplikt av en fast skatt. Av JyL III: 12 och 13 syns framgå, att denna skatt vid lagens tillkomst 1241 skulle utgöras efter jordarnas skyld- och mark guldtal och icke av havnerna; ordet »havne» har här fått betydelsen av en bestämd skattesats. I motsats till havnerna fungerade skipena som skatteuppbördsdistrikt och JyL III: 16 ger därför regler beträffande skattesatserna för det fall att någon ägde jord i flera skipen. Beträffande havnen framhåller Rasmussen,® att med detta ord betecknades de lag av bönder, i vilka den bebyggda delen av riket var indelad med hänsyn till fördelningen av ledungsbördan. Denna omfattade ursprungligen endast krigstjänst och utrustning till krigstjänst men senare tillika åtskilliga skatter. I överförd mening användes ordet havne om de skatter, somutgjordes av en havne, men även omen bestämd skattesats utan anknytning till den territoriella havneindelningen. Frågan om havnens territoriella omfattning ser Rasmussen på detta sätt. Enligt JyL III: 13 skulle de landbor, som hade att erlägga 1/3 mark silver i landgilde, utreda ledingsskatt efter satsen 1/3 havne. Enligt ErikClippings förordning för Själland av 1284 11 § skulle ledingsskatt utredas efter satsen 1 havne av 1—1 1/2 mark skyldjord. Det landgilde, som skulle utgå av 1 mark skyldjord, är 1 mark silver. I Jylland skulle det således år 1241 betalas skatt efter satsen 1/3 havne av jord, som svarade mot 1/3 mark skyldjord, och på Själland skulle år 1284 betalas skatt efter 1 havne av 1—1 1/2 mark skyldjord. 1 mark skyldjord motsvarade i allmänhet ett bol. Omman räknar med att de jordar, av vilka det utreddes skatt efter satsen 1 havne, varit lika stora på skattledungens tid som på krigsledungens, har havnen svarat mot 1—1 1/2 bols jord. H. Larsen och andra forskare med honom ha emellertid gått ett steg längre och vill anta, att de bolindelade byarnas havnetal helt enkelt är identiska med deras boltal. Efter ledingsordningens införande växte bebyggelsen betydligt i omfattning, dels genom utvidgning av redan existerande byar och dels genom att nya anlades. Bolins och Runquists tolkning av Hallandslistan förutsätter att bebyggelsens tillväxt i detta landskap medfört, att havnernas antal ökades. En del av Hallands torpbebyggelse, de s.k. skogsbyarna, blev sålunda aldrig inlemmad i ledungsorganisationen men kom likväl att likställas med havnerna såsom skattedistrikt. Beträffande det danska häradet framhåller Rasmussen,^ att detta under medeltiden och senare alltid framstår som en tingskrets och som ett administrativt område. I Norge och Sverige förekommer »härad» också i andra betydelser, såsom för att beteckna en socken eller en bygd. Ordets etymologi är omdiskuterad; många filologer antar dock, att det är
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=