138 skapen —ej skulle ha utformats med tillämpning av det allmänt brukade gårdsräkningssystemet är ytterst osannolikt och kan ej nöjaktigt förklaras. Det är bygderna — och självfallet ej obygden — som blir föremål för gårdsräkning och taxering, en administration, som med nödvändighet haft en viss schablonmässig karaktär. Men det finns ingen anledning att misstro de talvärden, som framkomsom resultat av gårdsräkningen under vikingatid eller tidig medeltid, man har strävat mot en avvägning av bygderna mot varandra. Men gårdsräkningen var det administrativt ofullkomliga samhällets sätt att fungera. Man tänkte i kategorier och rörde sig med presumtioner och simplifikationer: liksom en ollonskog alltid var ett visst antal ekar och 12 edgärdsmän alltid full bevisning i vissa mål, på samma sätt skulle ett härad i Danmark och Sverige alltid räkna 60 storgårdar.^® I Norge kom häradet som distrikt att beteckna det territoriella underlaget för ett skip eller en skipreida och stod ursprungligen för 100/120 6-såldingar; det norska häradet har således i princip svarat mot den danska och svenska häradsfjärdingen. Stora överensstämmelser ha förelegat mellan de tre skandinaviska ländernas ledungssystem och jordvärderingsnormer. Ledungen har varit en exklusivt skandinavisk samfundsinstitution och har i alla tre länderna såsom system gått under samma namn men jordvärderingsnormerna ha hämtats utifrån, från karolingerriket och England. Men gårdsräkningen har utgjort ledungens väsentliga förutsättning och allt talar för att dessa administrativa företeelser haft gemensamhet i tiden. I ett samhälle av fria bönder, där odelen icke kunde beskattas av kungamakten, har någon gårdsadministration ej varit påkallad, först med ledungens tillskapande uppkommer behovet av en bördornas fördelning mellan bönderna efter någorlunda rättvisande normer. Materialet låter oss ej se exakt hur, när och var det började men att ledungen i Norden alltsedan omkring år 1000 utgjort incitamentet till den administration vi senare får här är mer än sannolikt. Gårdsräkningen, den gemensamma nämnaren för det administrativa systemets tillskapande i Norden, har sannolikt genomförts ungefär samtidigt i de tre länderna under årtiondena omkring år 1000 och kan avläsas i de talvärden, som jag tidigare angivit för länderna. I dessa värden framträder relationen mellan länderna i siffror, som spegla den odlade jordens omfattning, 102.400 ottingar i Danmark, 76.800 attungar i Sverige och 51.200 6-såldingar i Norge. De angivna talvärdena ha i första hand framkommit som resultat av en ingående analys av det diplommaterial, som står till förfogande för belysning av jordunderlaget för de 22 hunden i de svenska folklanden: de talmässiga relationerna inom detta territoriella komplex, det ursprungliga Svetjud, ha analyserats i siffrorna för Viennetiondebeskattning, palliilösen och peterspennlnguppbörd, som givit entydiga utslag beträffande jordunderlagets fördelning på hund och folkland.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=