134 plikten efter hela attungar och har attungsjorden varit fördelad på flera jordägare har attungens ledungsbörda också varit delad; frågan om vem som skulle dra ut i ledung avgjordes då genom lottning mellan delägarna i attungsjorden. Men stadgandet ifråga låter oss se mer än detta, det knyter attungsdefinitionen till sådden. Att avvägningen av den principiella normalägan attungen skett efter utsädet framstår här som fullt klart — att denna avvägning såsom vissa forskare velat göra gällande skulle ha skett efter en arealavmätning med alnen som norm är en mycket osannolik hypotes, redan den klart framträdande uppsplittringen under medeltiden av byjordarna i ett stort antal tegar, värderade efter boniteten, utesluter möjligheten av att en dylik arealavmätning utgjort en värderingsmetod som varit möjlig att tillämpa i praktiken. Även i Norge har jorden värderats efter utsädet, det framgår av norska landskapslagar, såväl Gtl som Ftl ha definitioner av ägor efter det antal sålder ägojorden kunde ta i sådd och här framstår 6-såldingen som den normaläga, som svarade mot attung och otting i Sverige och Danmark. Det kan således konstateras, att det förelegat så stora överensstämmelser mellan de tre nordiska länderna i vad avser ledungsordningarnas detaljutformning, sättet för ledungsbördornas anknytning till bondejorden och kornmåttets anpassning till räknemyntet, att man får anse det helt uteslutet att dessa så likartade ledungssystem kunnat tillkomma oberoende av varandra. Frågan blir då närmast om det verkligen finns anledning anta, att en organiserad ledung först tagit form i något av länderna för att sedan kalkeras av de andra eller om systemen tillkommit ungefär samtidigt i alla tre länderna, efter gemensam mall. Vad beträffar antagandet att en ledung med dess administrativa enskildheter — indelningen i hundterritorier och roddarpliktens fördelning på gårdarna —existerat i Sverige redan omkring år 400 medan århundraden senare först en dansk och sedan ytterligare århundraden senare en norsk makthavare följt efter och introducerat det då redan urgamla Svetjudsystemet i sina länder, så framstår detta som ytterst osannolikt. Hur skulle det kunna vara möjligt att ursprungligen endast en av de många stammar, som under århundradena efter Kr. f. bebodde skandinaviska halvön, som alla talade samma språk och som naturligtvis hade nära kontakter, kunnat konstruera ett så effektivt maktinstrument som en organiserad ledung utgjorde utan att andra stammar genast följde efter och tillskapade samma maktkoncentration inom sina egna stamområden? Avstånden mellan Uppland i Sverige, Trondelagen i Norge och Ejder i Danmark må synas betydande men inom den kulturkrets, som markeras av de angivna geografiska gränserna, har utvecklingen självfallet ej skett språngartat utan i stort hållit samma nivå. Kontakterna över stora avstånd ha på grund av de geografiska förhållandena mestadels varit mari-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=