132 de omkring 1120, då de omtalas i en romersk urkund.^® Wesséns tidfästning av folklandsterritoriernas uppkomst till 1000-talet framstår som mycket sannolik, alla kända förhållanden pekar mot detta århundrade som det, under vilket karolingerrikets eller Englands administrativa normer sin första tillämpning i Svealandskapen. Att uppdelningen av Svetjud i tre folkland varit en åtgärd av rent administrativ art framgår av folklandsnamnen med deras talbestämda innebörd och det torde icke finnas någon som helst anledning till antagande, att det före folklandsindelningens genomförande existerat tre motsvarande territorier under andra namn inomSvetjud. Syftet med denna omfattande 100-gårdsräkning och gårdarnas slutliga sammanförande till ett 1000-gårdsdistrikt och två distrikt om 800 resp. 400 storgårdar, kan knappast ha varit mer än ett, nämligen ledungens organisation och ledungsbördornas fördelning på gårdarna. Hela denna indelning av Svetjud i gårdar, storgårdar, hund och folkland har alltså haft det enda syftet att befästa svearnas maktställning genom tillskapandet av en slagkraftig flottstyrka. Att även uppdelningen av sveariket på tre folkland skett med detta syfte för ögonen och således haft sin grund i svealedungens organisation är mycket sannolikt: genom uppdelningen har ledungen kunnat organiseras på en nordlig flotta med de tio nordliga hunden som basområde, en östflotta, baserad på Attundaland, och en västflotta, innefattande de fyra hunden i Fjädrundaland som basområde. Det är naturligt att de två största av dessa flottstyrkor, Tiundalands- och Attundalandsflottorna, haft uppgiften att värna de delar av riket som vette mot öppna havet, medan den minsta flottstyrkan, Fjädrundalandsflottan, inriktats på försvar av rikets mindre exponerade delar inom Mälarregionen. Beträffande ledungsindelningen inom hundet har jag i annat sammanhang ifrågasatt möjligheten av att hundet ursprungligen kan ha underindelats i tre tredingar och att var och en av dessa tredingar haft att ställa ett skepp om 40 åror i ledungen. Bakom varje åra på skeppet har stått 3 man, ingående i tre roteringslag, som vart efter annat haft roddarplikt var gång ledung påbjöds. Dessa tre roteringslag, som stod bakom årorna på en 40-roddare, ha tillhopa utgjort 120 man och på grund härav gått under namn av hundare. Hundaret, ursprungligen ett distriktsbegrepp för mantalet, har således representerat en tredjedel av hundet, ett ursprungligt gårds-, senare jordatal. Då endast ett av hundets tre skepp normalt blev aktuellt för utrodd var gång ledung påbjöds, kom hundaresbegreppet med tiden att bli identiskt med hundet och kom följaktligen att ersätta detta i den administrativa terminologien.^^ Organisationen av ledungen i det fornsvenska hund/hundaret har således företett stora likheter med den ursprungliga organisationen inom det fick
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=