RB 28

131 förhållit sig också i Danmark: man har där kalkerat karolingerstatens mansusinsixint och/eller det anglosachsiska hidage och pålagt gårdsenheterna vissa uppgifter av väsentligt statligt intresse. Dessa mansusenheter ha varit talbestämda territoriella enheter och antagandet måste därför bli, att det namn man i Danmark gav åt dessa enheter speglat ett talförhållande, som hänför sig till antalet gårdar och ej till antalet män i en här. Att häradsindelningen i Danmark i första hand uppkommit som resultat av en gårdsräkning framstår därför som den ur saklig synpunkt mest sannolika hypotesen och härav följer, att även den administrativa benämning man gav detta gårdsterritorium rimligtvis måste ha speglat ett så grundläggande faktiskt förhållande. Detta talar för att det är Söderlinds tolkning av häradsbegreppet, som är den ur såväl saklig som språklig synpunkt mest acceptabla. Som mer tvivelaktig framstår skarföljesteorien, som förutsätter att den administrativa terminologien skulle återgå på en kriminaliserad handling, ett kvalificerat fridsbrott; det måste betecknas som ytterst osannolik identifikation att likställa den »här», som en bygd hade att uppställa till sitt försvar, med de 5 män, som enligt SkL:s stadganden förutsattes för en tillämpning av brottsrubriceringen härverk. Om man vill anta att häradsindelningen i Danmark tillskapats under årtiondena kring år 1000 eller några decennier in på 1000-talet, måste Söderlinds tolkning av häradsbegreppet klart föredragas framför Tunbergs. Ytterligare skäl som tala för denna uppfattning kan avvinnas en analys av häradets administrativa parallellföreteelse i Svealandskapen, hund/ hundaret. I annat sammanhang har jag visat upp, att hundet i Svealandskapen, sådant detta framträder i folklandsnamnen och i Viennetiondelängdens talvärden, är baserat på en 100-gårdsräkning: varje hund har stått för 100 storgårdar och 800 åttondelsgårdar samt de tre folklanden om (10-l-8-f4) 22 hund för tillhopa 2.200 storgårdar och 17.600 åttondelsgårdar, en bestämning som kan avläsas ännu i Viennetiondelängdens taxeringssiffror för socknarna. Hundet utgör således den äldsta urskiljbara administrativa indelningsenheten i Svetjud, en indelningsenhet som uppkommit genom att gårdar räknats och avskiljts till administrativa territorier. Att detta indelningssystemmed gårdarna sammanförda till skilda enheter med sådan klarhet framträder i Viennetiondelängdens — och andra 1300-talsurkunders — siffermaterial ger anledning till antagande att indelningen knappast kan vara av någon högre ålder. Hur gammal är då denna indelning av Svetjud i tre folkland och vilket syfte har den tjänat? E. Wessén, framstående kännare av fornsvenska samfundsförhållanden, anser det väl möjligt —men långt ifrån säkert —att folklanden funnits till på Olov Skötkonungs tid, i början av tiohundratalet; i varje fall fanns

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=