4 detta ursprungligen utgjorts av en grupp havner, som gemensamt hade att utrusta, proviantera och bemanna ett ledungsskepp. Skipena bildade vanligen sammanhängande territorier men det kan inte uteslutas att särskilda egendomsförhållanden kunnat tillfälligtvis bli bestämmande för skipenindelningen så att flera skipens havner kommit att ligga in emellan varandra. Det måste dock antagas, att alla havner tillhörande ett skipe legat inomett och samma härad. Rasmussen framhåller att enligt en av Aakjasr verkställd utredning utgjorde antalet bol i de flesta danska härader mellan 100 och 150. Aakjaer har därför antagit att det äldsta danska häradet bestått av 120 bol, dvs ett storhundrade. Med hänsyn härtill och då en havnes skatt senare utgick av 1—1 1/2 bols jord, kan ett antal av 4—5 skipen pr härad ha betytt en underindelning av skipenet i ca 25 havner, vilket väl stämmer med de faktiska förhållandena. Enligt Hallandslistan gick det i genomsnitt 2 skipen på detta landskaps härader. En reduktion av häradernas skipental från 4—5 till 2 kan mycket väl ha varit en följd av jordens tilltagande frälsenatur, vilket kan ha framtvungit en omläggning av skipen- och havneindelningen. Uppgifterna om den danska ledungsflottans storlek på vendertågens tid emanera från Saxo och Knytlingasagan och ingen av dessa källor kan anses särskilt tillförlitlig, i vart fall inte när det gäller sifferuppgifter. Det kan ej heller uteslutas, att Hallandslistan uppger de intäkter konungen skulle ha uppburit från landskapet, om de ständigt ökande skattebefrielserna av jord ej genomförts. Slutligen kan man ställa frågan om skattebefrielserna verkligen nödvändiggjort omläggningar av skipenindelningen. För skattledungens vidkommande gäller detta i varje fall ej och även om skattebefrielsen påverkade sjökrigsledungen hade man ej behövt ändra skipenindelningen, man kunde i stället ha låtit två eller flera skipen samverka om att bemanna och proviantera ett skepp. Å andra sidan är det naturligtvis ej heller säkert, att de halländska häradernas skipental verkligen varit representativa för landet i dess helhet. Av Eriks Sjxl L 111:18 framgår att ett laga skepp skulle ha 40 havner medan Abels lag av 1251 i 12 § sätter antalet till 42. Av norska och svenska källor framgår emellertid att ledungsskepp på 24 eller 26 åror samt en styråra var allmänna under tidig medeltid medan det reguljära ledungsskeppet senare haft 36 eller 40 åror. Då en åra svarade mot en havne stämmer det väl med denna utveckling att Bolin och Runquist anser sig kunna påvisa, att de halländska skipena ursprungligen omfattat 23—25 havner. På Hallandslistans tid var det endast 8 av de ursprungliga 17 skipena, som bestod av 23—26 havner, i ett skipe var havnetalet 28, i tre 32—36 och i fem40—42. ökningen av havnetalen hade enligt Runquist skett genom inlemmande i havnerna av godshavner, skogsbyar och sådana havner, från vilka utgjordes kvärsäde. De flesta av Hallandslistans skipen uppvisa jämna havnetal, i några av de mindre är havnetalen däremot
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=