127 räkning av gårdar. Dessa enheter ha innefattat maximalt 100 eller 60 storgårdar, med uppgift i vissa fall för enheterna att efter ett visst system ställa män och proviant till förfogande för bemanning av skepp, som ingått i rikenas ledungsflottor ställda till konungens uteslutande disposition. Ledungsgårdarnas jord åsätts ett taxeringsvärde, lika för alla gårdar och baserat på antagandet, att gårdarna kunde taga i utsäde samma mängd korn. Detta utsäde sätts i relation till landets penningsystem och fixeras för en storgård till ett värde av 4 mark silver vid utsäde årligen på gårdens hela åkerareal. Storgårdarna uppdelas i mindre gårdsenheter och den minsta gården anses svara mot en åttondel av storgården och erhåller på grund härav benämningen otting i Danmark och attung i Sverige. I Norge, där en räkning efter storgårdar ej är möjlig att genomföra till följd av gårdarnas begränsade jordunderlag, kom åttondelsgårdens utsädesnormer att direkt läggas till grund för värderingssystemet. Dessa åttondelsgårdar med ett årligt utsäde, värderat till en halv mark silver, betraktas i de tre länderna som normalägor med ett underlag i jord tillräckligt för att försörja en genomsnittsfamilj. Åttondelsgården blev som normaläga taxeringsnormen för den minsta enheten i de tre nordiska ländernas ledungssystem: varje sådan gård ingick i ett roddarlag och representerade där en åra på det ledungsskepp, som gården var tilldelad i flottsystemet. Underlaget i jord för denna normaläga, ottingen i Danmark, har av Aakjaer beräknats till ca 12—13 1/2 danska Tonderland,-® motsvarande ca 6 1/2—7 1/2 har, för dess svenska motsvarighet attungen angav jag 1974 den motsvarande siffran till 12 svenska tunnland eller ca 6 har, beräknat som 1/8 av ett anglosachsiskt plogland eller ca 48 har.-' Den ifrågavarande normalägan, vars genomsnittsvärden med den tidiga medeltidens ofullkomliga mätningsmetoder generaliserats utifrån ett beräknat årligt utsädesvärde av en halv mark eller 4 öre silver vid utsäde på hela åkerarealen, har således varit en äga med förhållandevis begränsat jordunderlag, som knappast kan ha gett utkomst åt mer än en familj. Uppgifter i den norska Gtl:s utgärdabalk § 297 ger anledning till antagande att man under medeltiden räknat en familj som bestående av 6 personer.-^ Den förste forskare att inse förefintligheten av och formulera värdena för en dylik normaläga i Sverige har varit F. Dovring, som i gradualavhandlingen 1947 för en mycket övertygande argumentering för sin hypotes, att denna äga utgjorts av den fornsvenska attungen, identisk med 1/2 markland i den efter övergången till halvsäde under 1200-talets förra hälft införda marklandsräkningens termer.-^ Med denna värdering skall jämföras Erslevs antagande av 1898, att den medeltida jordäga, som i Danmark går under benämningen 1 mark guld jord och som i bolräkningens termer motsvarat en otting, haft ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=