124 mest väsentliga faktorn för jordvärdet, nämligen åkerbruket, lagt detta enbart till grund för en värdering med plogen som norm; plogen skulle således avse en uppskattning endast av häradets åkermarksvärde. Att plogvärderingen emellertid ej skett utan hänsynstagande till den äldre jordtaxeringen framgår av totalsiffrorna ovan för Själland i dess helhet, dessa utgör ett starkt argument för antagande att man med plogvärderingen ej velat åstadkomma annat än en omfördelning av de gamla bördorna mellan häraderna efter en mer rättvisande norm och att man därför vid värderingen helt bortsett ifrån den kanske mer svårvärderade avkastningen av ängsmarken och skogen för att ta fasta endast på det väsentliga, åkerjorden. Härför talar också det förhållandet att den fortskridande uppodlingen av ängs- och skogsmarken sedan ledungssystemets första införande kan ha skett i snabbare takt inomvissa härader än i andra och att man med plogvärderingen velat registrera detta för att kunna lägga de ändrade förhållandena till grund för en omfördelning av bördorna. Under alla förhållanden tala de anförda skälen för att plogvärderingen icke kan betraktas somnågonting annat än en ny variant av de äldre jordvärderingssystemen i Danmark. Ett av häradsnamnen på Själland, Lidlae, »det lilla häradet», vittnar f.ö. om att namnet uppkommit vid en tid, då insikten om häradets territoriella begränsning vid jämförelse med övriga Själlandshärader framstått som något väsentligt. Att så skulle ha varit fallet före jordvärderingens tid framstår som osannolikt. Med siffrorna i plogtalslistan inför ögonen har man svårt att frigöra sig från intrycket, att ett häradsnamn som Lidlae måste tillhöra 1000- eller 1100-talen snarare än att det skulle ha traderats hela den långa vägen från folkvandringstid till KVJ. Att uppdra en tidsgräns för uppkomsten i Danmark av ledungsorganisationen sådan den framträder i siffervärdena ovan, erbjuder knappast några större svårigheter: den har uppenbarligen vilat på ett inom landet etablerat penningsystem, baserat på silvermarken om 240 penningar. Det äldsta hittills kända mynt, som bär namn efter en dansk konung, härrör visserligen från Sven Tveskäggs tid men ett någorlunda ordnat danskt myntväsen kan dock sannolikt ej antagas ha existerat förrän under Knut den store, från vilkens tid flera utmyntningsorter i Danmark är kända. Härav skulle följa, att ett ledungssystem, organiserat efter en 60-gårdsräkning men utan anknytning till en penningvärderad jordavkastning kan ha organiserats under Harald Gormsen samt att detta system under 1000talet på ovan antytt sätt kompletterats med en värdering i penningar av de ledungsmantal, som bar upp ledungsflottan: bolet och dess underindelningsenheter skulle därmed ha tillförts en fixerad ekonomisk status. Starka skäl tala för att en sådan utveckling måste ha framtvungits och påskyndats av tiondereformens genomförande och det därav föranledda behovet av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=