121 som genomförts i Själlands- och Jyllandsledungen men däremot möjligen ej i Skåneland. I de distrikt, där reformen införts, har bolet pålagts tre åror i stället för tidigare två samtidigt som roteringslagens antal minskat från fyra till tre. I samband med sjökrigsledungens vid denna tid begynnande faktiska avveckling, som i praktiken blev definitiv först med vendertågens upphörande 1213, ha havnernas ledungsbördor avlösts av en fast penningskatt till konungen om1 mark silver pr havne och år, den s.k. ledungsavlösningen. Erslev har utifrån sitt antagande att den danska ledungen innefattat (850 skipenX30 havner) 25.5000 havner uppskattat det konungen tillkommande avlösningsbeloppet till omkring 20.000 mark silver pr år, varvid hänsyn tagits till skånska ledingsrättens stadgande att ombuds- (25.500) männen ägde uppbära var femte penning av avlösningsbeloppet; gör för ombudsmännen 5.100 mark pr år. Om man emellertid i stället räknar med att den danska ledungen från 1100-talets mitt varit organiserad på basis av ett ledungsskepp om 40 åror, skulle det totala havnetalet under Valdemar II:s regeringstid kunna anges till (850X40) 34.000 och avlösningsbeloppet till samma antal mark, varav en femtedel eller 6.800 mark tillfallit ombudsmännen. Med ledning av ottingens i medeltidsdokumenten framträdande jordvärde, 1 mark guld eller 8 mark silver, skulle Danmarks totala jordvärde kunna bestämmas till (102.000X8) 816.000 mark silver. Den laga räntan på detta kapital utgör efter 4 1/6 ®/o (1/24) 34.000 mark silver, ett belopp som är identiskt med det för ledingsavlösningen ovan framräknade. Uppenbarligen har ett samband existerat mellan de överensstämmande beloppen och endast en slutsats torde här vara möjlig: konungen har som landets härskare ansetts berättigad till skälig ränta på rikets samlade jordkapital och det är efter denna norm, som ledingsavlösningen utformats och pålagts havnerna. Men även andra iakttagelser kan göras utifrån det angivna jordkapitalet, 816.000 mark. Sätts detta i relation till det beräknade årsnettot av ottingarna eller 3 mark silver pr otting, dvs för riket i dess helhet (102.000X3) 306.000 mark, visar det sig att sistnämnda belopp svarar mot 9/24 av jordkapitalet. Om 9/24 av kapitalet räknats som den faktiska utvinningen av jorden i penningar, skulle kunna antagas, att resterande 15/24 ansetts motsvara jordvärdet i penningar av den erforderliga arbetsinsatsen för jordens brukande under ett år. 15/24 av 8 mark pr otting ger 5 mark pr otting och år: 1200 penningar fördelade på ett år om 360 dagar ger 3 1/3 penningar pr dag eller 2 örtugar för 6 dagar och 10 örtugar för 30 dagar. Det kan förtjäna anföras att enligt SdmL Ad. VII utgick lönen för en legodräng och en piga till sammanlagt 17 öre penningar pr år 5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=