3 njöt i Danmark — främst kyrkan och stormännen —och det därav följande undandragandet av landbojord från skipenindelningen kan havneoch skipenindelningen ha varit i starkt avtagande vid den tid varom här är fråga. För 1100-talet, innan dessa privilegier kunnat påverka förhållandena, är Knytlingasagans skipental däremot tillförlitliga. Så uppger Saxo, att under det andra vendertåget mot Riigen 1159 den danska ledungsflottan bestått av 260 skepp, uppställda av Skåne, Själland, Falster och Lolland, dvs av 56 härader. Detta svarar emot Knytlingasagans tal för rikets ca 200 härader och innebär att i genomsnitt tre socknar haft att utrusta ett ledungsskepp. Den danska sjökrigsledungens organisation före 1200-talet är föga känd men det är dock uppenbart att häradet ursprungligen varit den territoriella enhet, från vilken ledungsskeppen utrustades. Det framgår sålunda av ett dokument från 1187 (DAMI, s. 61) att konung Absalon ålade tre härader i Nord-Friesland, Thyning, Giaethning och Holm, att ställa 3 skepp i ledungen. I samma riktning pekar en notis i KVJ, som ålägger Harz härad i Loversysel att ställa 4 skepp till konungens förfogande, då häradet i varje havne hade 4 män (s. 6). Beträffande ledungens ålder framhåller Christensen som sin uppfattning, att det danska ledungsväsendet sannolikt är lika gammalt som riket självt. Huvudargumentet härför ligger i själva organisationens beskaffenhet. Som P. J. Jorgensen påpekat är ledungens bärande idé ej i första hand att skapa en maritimkamporganisation utan snarare ett transportsystem, som möjliggjorde en koncentration av rikets samlade styrkor under förhållandevis kort tid. Att döma av de i Knytlingasagan anförda skipentalen i riket har den samlade ledungsstyrkan uppgått till ca 30.000— 40.000 man. Rikets naturliga beskaffenhet har underlättat en lösning av försvarsuppgiften men också nödvändiggjort den: endast på detta sätt har ett sonderjylländskt och ett halländskt härads manskap kunnat samverka. Argumentationen i vad avser tiden för ledungens uppkomst stöds av den hänvisning Christensen gör till norska och svenska förhållanden: för bägge dessa länder gäller enligt förf. oomtvistat, att den statliga organisationen av ledungen tillhör den äldre vikingatiden. Reellt om än icke formellt skrinlädes den gamla ledungsordningen med förordningen 13/4 1304 (DD 2. rk. V nr 310). Cenom denna moderniserades flottan och ett ekonomiskt underlag härför tillskapades genom att såväl de privilegierades skattefrihet som de icke ledungspliktiga böndernas särställning interimistiskt upphävdes. Alla intäkter skulle sammanställas och av varje samlad intäkt på 10.000 mark penningar =1000 läster korn skulle utrustat en kogge, det moderna krigsskeppet, med ett tonnage av 50 läster (cirka 100 t.). Beträffande det danska s ki p e ne t framhåller Rasmussen i KL,® att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=