118 som främjat intressen, företrädda av Adaldag och Harald Gormsen, och som mycket väl kan ha framkommit som resultat av en gemensam planering av företrädare för kyrka och stat. Möjligheten av att indelningen av landskapet i sysslor skett utifrån en plan, som indelat landskapet i sju sysslor/bygder på vardera sidan om en gränslinje Skive—Vejle fjord, har antytts ovan s. 44. Sammanställningen av antalet härader i de två fjärdingarna i de nnorra Jyllandsdelen ger såsom framhållits otvetydigt vid handen, att sysselindelningen av Jylland tillkommit före härads- och skipenindelningen samtidigt som den också visar att det existerat en klar relation 1:4 mellan härad och skipe inom indelningen för ledungen. Dessa konstateranden ger alltså anledning till antagande, att ledungsindelningen i Jylland tillkommit först sedan landskapet indelats i sysslor men innan stiftsindelningen genomförts där vid 1000-talets mitt. Om sysselindelningen av Jylland såsom här antages tillkommit under Harald Gormsen vid årtiondena kring 900-talets mitt, skulle uppkomsten av ledungsindelningen, dvs härads- och skipenindelningen, kunna tidfästas till perioden ca 950—ca 1050. Vissa skäl ha tidigare kunnat anföras till stöd för antagande att ledungen existerat som organisation under Sven Tveskäggs regeringstid och resultatet av dessa överväganden skulle då bli, att den tillkommit genom åtgärder, som vidtagits antingen av den senare eller möjligen före hans tid av föregångaren, Harald Gormsen. Att åtskilliga skäl tala för att ett danskt landvärn i formav en ledungsflotta kan ha tillkommit i den komplicerade politiska situationen under Harald Gormsens regeringstid har ovan framhållits. Ett åskådningsmaterial, som möjligen bildat utgångspunkten för organiserandet av den danska ledungen och dess anknytning till jordatalet, har Harald haft på närmaste håll: med största sannolikhet har vid den tid varomhär är fråga, i den tyska gränsmarken, Slien-Ejderområdet, redan varit genomförd en jordtaxering, byggd på karolingerrikets mansusinstitut, dvs en räkning och indelning av antalet gårdar. Hofe, efter ett 100-gårdssystem. Om Harald velat anpassa ett planerat ledungssystem efter normen 15-sessan, dvs efter 30 åror, har ingen aritmetik tett sig enklare: 60 gårdar med en pålagd ledungsbörda av 2 åror pr gård har givit 120 åror eller 4 skepp om 30 åror med en rotering bland de avdelade gårdarna inom en fyraårsperiod av ett skepp pr år — eller om man vill räkna efter antal ledungsutbud — var fjärde gång ledung bjöds ut. I ett dylikt system framträder bolindelningen och ledungsskeppet som integrerande delar av systemet och det är denna kombination av talbestämt antal åror på skeppet och bolindelningen med dess bråkdelar som svarat för aritmetiken i systemet, i vilket häradet ingått i roteringen med 480 roddare; indelningen för ledungen kan ej frikopplas från sitt erforderliga underlag i antal gårdar, ledungsindelningen integrerar i sig helt enkelt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=