116 sysseltingen fått en administrativ priviligierad ställning i förhållande till de övriga landskapen: på varje Jyllandsting har kommit i genomsnitt 34 skipen, en siffra att jämföra med de 100, 120 och 150 skipen, som bildat befolkningsunderlaget för landstingen i resp, Odense, Ringsted och Lund. Starka skäl tala således för att även Fyn och Själland och i all synnerhet Skåneland borde ha blivit föremål för en sysselindelning och därmed ha fått del av de administrativa förmåner, som genom indelningen av Jylland tillkommit invånarna där. Varför har då detta ej skett? Den mest sannolika anledningen till att en sysselindelning motsvarande den jylländska ej kom att genomföras i de övriga danska landskapen har helt enkelt varit den att en dylik tingsreform ej påkallats, därför att den ersatts av en annan, nämligen häradsindelningen, som givit dessa landskap en vida bättre administration än en sysselindelning någonsin kunnat erbjuda. Så har t.ex. Själland i stället för en underindelning i möjligtvis tre—fyra sysslor och lika många ting fått sin administration fördelad på inte mindre än 27 häradsting, motsvarande ett befolkningsunderlag av 4 skipen pr tingsplats. Det förda resonemanget bygger således på antagandet, att en planerad sysselindelning av Danmark i dess helhet först tillskapats i Jylland, därför att behovet av en mer differentierad administration starkast gjort sig gällande där, och att en utsträckning av sysselindelningen till landskapen i övrigt ej hunnit genomföras utan fått anstå, då en häradsindelning i stället aktualiserades. Sysselindelningen av Jylland skulle således endast ha varit i bruk under en relativt kort tid, när den överflyglades av en administration, som i första hand avsåg att tillgodose helt andra behov än sysselindelningen, nämligen ledungens. Den danska administrationens utveckling under 900-talet torde kanske med någon grad av sannolikhet kunna tecknas sålunda. Uppdelningen av de jylländska bygderna i sysslor har inspirerats från kyrkliga håll och initiativet har utgått från ärkebiskop Adaldag med syftet att tillskapa ett territoriellt underlag för främst en kommande stlftsindelning av Jylland. Indelningens uppkomst skulle kunna tidfästas till årtiondet närmast efter de första biskopsvigningarna 948. Indelningen i sysslor har i stort sett följt den fjärdingsindelning av Jylland, som kan skönjas i den 1065 upprättade stiftslndelningen av landskapet. På södra sidan om den gränslinje genom landskapet, som rekonstruerats ovan s. 44, har de två fjärdingarna i huvudsak representerats av Ribe stift, 110 skipen, resp. Hedeby stift, 130 skipen, sådan gränsen mellan fjärdingarna sannolikt gått innan biskop Odinkar ca 1040 överförde vissa territorier från Ribe till Hedeby, På nordsidan om mittgränsen Skive-Vejle har en västlig fjärding bildats av territorierna i Hjorrings och Viborgs stift, det senare dock med undantag av fyra härader i Ummersysel,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=