Ill Detta fick till utgång, att Harald valdes till konung men man avkrävde honom i samband med valet det vallöftet, att han skulle förbinda sig att upprätthålla »kung Haralds lagar», varmed avsågs den gamla rättsordningen, möjligen med bortseende från de nyskapelser i lagen, som införts av Sven Estridson. Aelnoth, en munk bördig från Canterbury, sannolikt knuten till St. Knuts kloster i Odense, har omkring år 1120 nedskrivit en skildring av Knut den heliges liv, varav framgår att danerna ständigt rosade och prisade Harald som fredens och den offentliga frihetens fader på grund av de lagar han givit dem.® Resultatet av mötet vid Isore blev således, att Harald valdes till konung med åsidosättande av landstingens valrätt, främst därför att han var folkets man. Sedan Harald Hén 1080 avlidit, försäkrade sig Knut om kungamakten, sannolikt i kraft av sin kampvana hird; något nytt val vid Isore eller på landstingen omtalas i vart fall ej. Koch framhåller, att Knuts stora dröm var att återerövra England, ett mål som han siktat mot sedan sina första dagar som konung. I detta syfte utbjöd han sommaren 1085 hela den danska ledungsflottan till möte i västra delen av Limfjorden, varifrån vid denna tid utsegling på Nordsjön var möjlig. Det sägs att den vid Västerhavet samlade flottan räknat ej mindre än 1000 skepp. Av någon anledning blev emellertid Knut själv fördröjd invid den danska sydgränsen, vilket utlöste starkt missnöje inom ledungsflottan och en del av denna drog hem igen utan att avvakta konungens befallning om flottans upplösning. Vissa förhållanden tyder på att Knut nu lät indriva ledingsböter av de bönder, som avseglat från Limfjorden.® De angivna åtgärderna i förening med Knuts försök att påtvinga bönderna nya skatter —enligt Roskildekrönikan en »nefgjald»,^® enligt Lidelsehistorien en tionde till kyrkan —framkallade en våldsam förbittring mot konungen och ledde till att, när han i början av år 1086 infann sig i Vendsysel för att förverkliga sina Englandsplaner, upproret från böndernas sida bröt ut. Vid den kungliga fästningen Aggersborg invid Limfjorden kom det till hård kamp, som slutade med att Knut flydde, först till Slesvig och därefter till Fyn, där han slutligen i Odense kyrka blev dräpt av de bönder, somföljt efter honom. Det framgår av Kochs framställning att den danska ledungsflottan av en hänsynslös makthavare kunde utnyttjas för vittgående politiska syften, som stred mot böndernas egna intressen. Men det fanns en gräns för detta maktspel och alla kända förhållanden tala för att Knuts föregångare, Sven Estridson och Harald Hén, väl insett att stämningen bland bönderna ej var sådan att den inbjöd till krigsföretag i utlandet baserade på ledungen som väsentlig faktor. Men hur ha förhållandena i detta avseende gestaltat
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=