102 blivit aktuell vid övergång från sjökrigs- till skattleding framstår som naturligt. Vid omfördelning mellan häraderna har emellertid ej endast jordens avkastningsförmåga i och för sig varit avgörande utan fördelningen har i första hand skett utifrån den ledingsbörda, som åvilat totaliteten, dvs Själland som helhet. Att så varit förhållandet kan slutas av den anförda genomsnittliga jordatalssiffran 473 ottingar för öns samtliga 27 härader: en sådan siffra hade knappast kunnat framkomma om ej utgångsläget vid omfördelningen varit det här antagna. Vad gäller de återstående territorier, som innefattas i KVJ:s plogtalslista, nämligen Falster, Mon och Lolland, så uppges antalet plogar till totalt 1.550 1/2, vilket enligt ovan angivna normer för 7 supponerade härader borde ha haft sin motsvarighet i 2.240 plogar: Beräknat antal Antal plogar enligt listan Härader Plogar Falster Mon . . Lolland 430 2 640 239 1 320 881 1/2 1.280 4 1.550 1/2 2.240 7 Det faktiska plogtalet enligt listan understiger således det beräknade med i runt tal 690 plogar, motsvarande en knapp tredjedel av det beräknade antalet. Möjligen kan denna diskrepans ha haft sin grund i det förhållandet att med plogtalslistan avsetts att redovisa endast antalet skatteplogar och att följaktligen de plogar, som i dessa härader ägts av konungen och andra skattefria stormän, ej inräknats i det redovisade plogtalet. Att konungen och vissa herremän disponerat stora delar av jorden på Falster och Lolland är evident: det framgår klart av KVJ:s stora och lilla Falsterlista och av dess Lollandslista. Att det danska bolet såsom norm för jordägarnas beskattning eller för fördelning av andra pålagor ej varit av danskt ursprung utan återgår på förebilder, som hämtats från administrationen i England eller i karolingerriket, framgår av A. Sunesons lat. parafras av SkL. I parafrasen, kap. 26, heter det sålunda att en by genom uppmätning med rep skulle delas i lika lotter, som på modersmålet vanligen kallas bol och som på lat. språk kunde kallas mansus. Enligt SkL kap. 73 skulle varje bol i sin tur underindelas i halva, fjärdedels och åttondels bol. Det framgår av lagbestämmelserna att samtliga hela bol och de angivna boldelarna i en by ägde kvotandelar i hela bymarken och under vissa närmare angivna förutsättningar kunde framtvinga en repmätning av bymarken för att få sina andelar i denna fastställda; lagen förutsatte således att boldelägarna vid så gott som varje tillfälle kunde förfoga över den andel de ägde i bymarken.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=