RB 28

98 kött å den andra bestämmas. Aakjzer har i sin utredning angående äldre vikt- och mängdnormer i Danmark kunnat konstatera, att den minsta under 1500-talet förekommande skäppan, även kallad otting, motsvarat 2 lispund medan den största, kallad fjärding, motsvarat 4 lispund.^^ Då den skånska skäppan/tolvmynning uppenbarligen varit den minsta av de i Danmark tillämpade skäpporna, torde det rimligtvis kunna antagas, att den haft sin motsvarighet i en vikt om 2 lispund och att följaktligen de 16 skäpporna mjöl svarat mot 32 lispund smör/kött. Uppgifter om värderingen i silver av ett sammansatt smör/kött-lispund saknas i danskt medeltidsmaterial. Däremot har för de svenska folklanden framräknats ett silvervärde av ca 14 penningar för 1 dylikt lispund; det exakta värdet har kunnat anges till 13 13/15 penningar.^- Med tilllämpning av denna norm skulle de 32 lispunden smör/kött ha haft ett silvervärde av 443 11/15 penningar och tillika med värdet enligt ovan av mjöl, malt och havre, 36 penningar, ha givit inalles 479 11/15 penningar, dvs i praktiken 2 mark silver. Kosthållet för varje vecka av ledungsfärden kan med dessa värden beräknas sålunda: Penningar silver Mjöl 1 Malt 5/8 Havre . . Smör/kött 5/8 27 11/15 30 Den norm SkL Ad. XIV ger för ledingen och dess avlösning skulle alltså vara den att utgärdsleding kunnat påbjudas, när fientlig här hotade landet, och eljest vart fjärde år. Varje havne, som låg i skipenindelning, hade då i förra fallet att utkomma med naturaprodukter för roddarnas kosthållning ombord under 16 veckor till ett beräknat värde av 2 mark silver medan denna pålaga under de år, då utgärdsleding ej påbjöds, utgick med halva beloppet eller med 1 mark silver pr havne. Enligt SkL:s ledungsstadganden har vid utgärdsleding — utöver bidragen till kosthållet ombord —för varje havne tillkommit även vissa andra utlägg, nämligen 1 mark i brynjepenningar och samma belopp för skeppslega, dvs efter den supponerade myntrelationen tillhopa 2/3 mark silver; havneböndernas totala utgärder för ledingsfärden skulle med de här antagna värderingsnormerna följaktligen ha utgjort 2 2/3 mark silver. Ett dylikt kostnadsuttag skulle, såsom SkL uttrycker det, enligt rätt dansk lag ej ha kunnat påföras havnerna mer än vart fjärde år, om ej särskilda förhållanden nödvändiggjorde detta.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=