86 karaktiir. Det är nänilif,’en alt ihågkoninia, att ctel iir i Bohuslän, som inan niirmast har att vänta att hiirad i judiciell, i statlig mening, skulle vinna insteg. Säviil på grund a^■ sitt läge som sina historiska öden hade sydöstra delen av Norge med de båda andra nordiska rikena, Sverige och Danmark, och lidtals iiven varit med dem förenad. Det är därför ej nagol i oeh för sig överraskande, om inflytandet från grannlanden i dessa griinstrakter blivit starkare iin på andra hall och avsatt varaktigare miirken i riiti och kultur. Khuru hiirad i betydelse av viss statlig indelning ej i övrigt accepterats i Norge, kan det dock så tillvida en gång ha gjort sig gällande inom norskt dominium, all det i Bohuslän trängt in i sj)råkhriiket och där lämnat spår efter sig i namnen på några av de förefint liga jurisdiktionsområdena. \’ad hetriiffar hiiradshegreppets förekomst inom EidsiiHitinyslrKjs område vidliåller Tunberg sin tidigare utvecklade uppfattning och anser att hiiradct iiven inom detta lagområde ej kan uppfattas som ett judiciellt avvägt distrikt ulan utgör ett »hygdehärad». Tunberg framhåller att liksom i Borgartingels lagomrade har hiiradel iiven i Eidsivatingslag efterliimnat flerfaldiga spar i ortnamnen och anför ett lO-Ial exempel pa distrikt med häradsnamn. Under hiinvisning till Maurers teori, att treding och hiirad i Eidsivalingslags krislenriilt framstår som identiska hegrej)p, framhåller Tunberg att av polemiken mellan Taranger och Maurer klarare än eljest framgår, med vilka ohjälpliga svårigheter den hittills giillande hiiradsleorien arbetar. Då den sjiilvklara och orubbliga förutsiittningen alltjämt är att ett härad i teknisk, judiciell mening finnes eller åtminstone en gang funnits, måste man för all få enhet och konsekvens i källornas häremot stridande uppgifter tillgripa hypoteser av stundom ganska problematiskt värde. Följden härav iir också den, att nagon som helst enighet i uppfattningen av dessa frågor ej latit sig aviigahringas. Det iir i dessa avseenden upplysande all med varandra jiimföra resultalen av Tarangers och Maurers undersökningar. Enligt Taranger iir hiiradel ett ini/ckct litet område, som sa småningom genom enskild ])ersons försorg erhåller kyrka och slutligen bildar egen socken, vilken dock iir underordnad huvudkyrkan. Maurer diiremot förklarar hiiradel vara identiskt med tredingen och således ett område av heti/dliy storlek: häradet var frän iildsta lid en sjiilvstiindig socken med siirskild huvudkyrka och i senare tid rymde det inom sig ett flertal kyrksocknar. Mellan dessa båda förklaringar iir det onekligen en latitud av sådan vidd att man a priori måste misstiinka, att en felaktighet iir begången vid sjiilva problemets formulering. Punberg upprepar beträffande hiiradsindelningen i l'|)planden sin argumentering från Borgartingslag: del begrepp »hiirad», som möter i Eidsivatingslag, har aldrig nått nagon specifik, teknisk-juridisk innebörd, iiven hiir iir det »bygden», det gemensamma bosättningsområdet, som tages i ansjjrak inom rättslivet. Betecknande är, att häradets »bygde»-nalur vid ett tillfälle direkt och sa alt siiga med egna ord ger sig till kiinna. Tunberg hänvisar härutinnan till kristenriitten Bec. 1, -11, som liimnar föreskrifter angående alal mot man eller kvinna för trolldom, och som en omständighet av avgiirande vikt hiirvid och särskilt Bohusliin hänvisats till sliindig beröring
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=