84 land eller del av landet». Som en blott modifikation till denna betydelse av »bygd» kan också betraktas den innebörd av »distrikt», »område» osv., som härad ganska ofta äger. Häradet som »distrikt» visar väl någon likhet med det judiciella häradet och har därför också i många fall uppfattats som sådant. Emellertid är den konstitutiva skillnaden mellan dem båda. att det sistnämnda avser ett visst betämt organiserat område, under det att det förra kan avse ett område, vilket och av vad slag som helst. Ett inom sig någorlunda slutet, bebyggt område, som dess topografiska gestaltning låter framstå som i viss mån ett helt, är sålunda ursprungligen del faktiska underlaget för begreppet »härad» i Norge. Men det säger sig sjiilvt att jnst ett land som Norge skulle för ett dylikt begrepp erbjuda den rikaste anviindning. Norges naturliga beskaffenhet skapar en mångfald av små. mer eller mindre skarpt avgränsade bygder, och på dem kunde »härads»-namnet med fördel appliceras. Men å andra sidan iir det lika förklarligt alt dessa härad på grund av själva sin art skulle tagas i anspråk för olika samhälleliga syften, både kyrkliga och världsliga. Redan naturförhållandena hänvisade häradets innevånare till varandra för inbördes hjälp och sammanhållning. Då med odlingens framsteg och befolkningens tillväxt behov framträdde alt till trängre kretsar förlägga vården av frid och rätt, blev häradet också ofta grundvalen i den nya judiciella distriktsindelningen. Likaledes var det häradets innebyggare, vilka det i allmänhet tillföll att då den kristna läran vunnit insteg med gemensamma krafter sörja för kyrkas byggande och prästs underhållande. Både tingslag och socken, världslig och kyrklig kommun, striivade att ansluta sig till den naturliga enhet, som hiiradet över allt bildade. De nn angivna förhållandena ha inom territorierna i Borgartingslag —dock med undantag av Bohuslän — gjort sig gällande på det sättet, att den existerande indelningen i halvfylken har med kulturens utveckling ej visat sig tillfyllest. Mindre rättskipningsområden ha så småningom uppstått och dessa ha i många fall kommit att i verkligheten sammanfalla med »häradet», bygden. Härigenom får Btl:s terminologi sin naturliga förklaring. Häradet är ju i allmänhet även tingslag, och dettas ting kallas därför med full rätt »häradsting». Det är »häradets» män som möta vid häradstinget och där döma folkets dom; att de då benämnas »häradsmän» är ej något som helst {)åfallande eller ens oväntat. Till fortgången av denna utveckling har emellertid utan tvivel kraftigt bidragit den siirskilda roll häradet spelade i religiöst och kyrkligt avseende. Den nyupprättade kristna kyrkan fann i sin organisation ett rinn för häradet och upptog det i sin tjänst. Häradet blev socken. Vid sitt insteg i Norden anslöt sig den kristna kyrkan i mycket till den redan förefintliga världsliga indelningen. Belysande exempel i detta avseende kunna anföras från alla de skandinaviska länderna. I Danmark omtalas sålunda häradskiirka {fjärdingskyrka), antagligen den första och till en tid den enda kyrkan i häradet. UL känner en hundareskyrka, vilken tydligen intar en förnämligare ställning än övriga kyrkor inom hundaret. Norge slutligen äger såväl fylkeskyrkor som fjärdings- och åttingkyrkor; därjämte omniimnas i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=